Tarfala, Nallo, Vistas och Alesjaure mot Riksgränsen

Sommarens andra fjällvandring gjorde jag tillsammans med vänner i Kebnekaise- och Abiskofjällen. Det blev en långtur från Nikkauokta som avslutades vid Riksgränsen. Däremellan gick vi över passet från Tarfala över till Goubirvaggi och Sälka, och via Nallostugan ned till Vistas. Jag ska inte beskriva hela vandringen här, utan nöjer mig med några nedslag.

Vandringen genom Vistas, upp mot Alesjaure, som vi företog i strålande väder var fantastiskt fin. Vår tältplats, på Vássacorrus västra slutning ca 4 km efter Vistasstugan, på lite höjd med utsikt mot Påssustjåkkamassivets toppar högt uppe i blickfältet och Vistasjåhka ringlandes i dalenstråket nedanför, var nog en av de finaste man kan välja i dalen.

Att vandra från Alesjaure till Riksgränsen var en upplevelse, och en tur som jag kan rekommendera varmt. Den första etappen, mot Unna Allakas, var förvisso rätt stenig och inte superintressant. Men det ska tilläggas att vi företog oss den turen sent på kvällen i mörka ljusförhållanden. Men därefter bjöd vandringen på mycket spänning.

Unna Allakas stuga ligger för det första otroligt fint till. Vi hade slagit upp tältet lite innan stugan. Vi stannade till och åt lunch vid stugan innan vi fortsatte. Dalen som stugan ligger i är mycket grann och säregen, med många små sjöar. I bakgrunden i väster tornar Storsteinsfjället upp sig majestätiskt.

Vandringen upp mot Stuor Kärpels vindskydd, som var vårt mål för denna dag, börjar med en utdragen stigning upp mot Sjangelis gamla gruvbosättning, för att sedan fortsätta mot de vackra sjöarna där Válffojavrrit utgör den första av tre större som ska passeras.  Vandringen här bjuder på varierande vyer, det är lite som att gå igenom olika rum. Det är intressant och lustfullt.

Lite tunga är förvisso de sista 6 kilometrarna till rastskyddet vid Stuor Kärpel. Här går vandringen på gråberg, över sten och klipphällar. Ingen växtlighet överhuvudtaget, och fötterna blir förstås trötta. När vi närmar oss rastskyddet är det frustrerande många krön som ska passeras innan vi väl når fram. Men rastskyddet ligger mysigt till.

Den sista biten fortsätter på gråberget, men ganska snart underlättas vandringen när gräsplättar och jordigt underlag ökar i proportion till stenarna. Snart är vi nere i Katterjåkk/Riksgränsen. Vi tar in på ett hotell och firar med middag och blir förstås glada av att vi får tillgång till en egen bastu i anslutning till hotellrummet!