Det lutar åt att det återigen blir två fjällvandringar under sommarsemestern (2014)! Den ena med kompisen Johan och den andra med sambon. Den ena, beskriven härunder, kommer jag och Johan att företa oss med start i månadsskiftet juli/augusti.
”Sarekrutten” och ”fiskerutten”
Sarekvandringen har jag redan redogjort för i ett inlägg, men originalplanen har nu ändrats något. Vi kommer att vara ute närmare tre veckor, vilket gör det till min längsta fjällvandring någonsin. Turen kommer att vara indelad i två längre rutter, som vi kan kalla ”Sarekrutten” och ”Fiskerutten”. Exakt i vilken ordning vi kommer att börja, eller åt vilket håll vi går är ännu så länge en öppen fråga. Men själva rutterna är vi ganska klara med efter att ha vägt ett flertal alternativ mot varandra.
Det som har varit vägledande för våra val har dels varit att vi vill ha den genuina vildmarkskänslan, varför vi har velat undvika de mer vältrafikerade stråken så mycket som möjligt. Utöver att ge oss ut i väglöst land har vi också velat ha lite lugn och ro och rekreation i form av fiske och fjällbastu. Dels som återhämtning och dels för att (förhoppningsvis) få lite variation på maten.
”Sarekrutten”
”Sarekrutten” börjar i Saltoluokta efter båttransport från Kebnats. Därifrån kommer vi att gå Kungsleden söderut via Sitasjaurestugorna till Aktse, och ”porten” till Sarek. Därifrån går vi rakt in i Rapadalen. Vi kommer antagligen att ta höga vägen som i stor utsträckning går uppe på de, i förhållande till dalen, nordliga fjällsidorna. Detta för den vackra utsiktens skull! Sedan fortsätter vi vidare genom Ruotesvagge och avslutar efter att ha rundat Akkamassivet i Ritsem. Vi kommer ha tid över för extradagar i Sarek, så det kan möjligen bli någon toppbestigning längs med färden om vädret och orken vill.
”Fiskerutten”
Därefter tar vi oss med bussen från Ritsem till nästa rutt, som börjar med avstigning vid Vakkotavare. Därifrån går vi Kungsleden åt norr över fjällplatån i Stora Sjöfallets nationalpark till STF-stugan vid Teusajaure. Där lär vi sedan stanna någon eller några dagar för fiske och bastubad. Eventuellt gör vi också en tur in i Teusadalen (väster om Teusastugan) innan vi drar vidare norrut till Kaitumjaure. Även där lär det bli lite fiskepaus. Sedan går vi norrut på Kungsleden ett par kilometer, bara för att kort därefter svänga österut in i Gavgulvaggi, återigen i obanad terräng. Sedan ska vi sikta på Urttijavri, och vidare mot renvaktarstugan vid Larkinlahku. På den vägen ska vi söka oss mot Nikkaluokta, antagligen genom att ta sikte på den led som förbinder Nikkaluokta med Tjuonajåkk. På så sätt blir avslutningen precis som början av äventyret en färd i obanad terräng där vi tror att vi överlag får vara så gott som själva i naturen.
Men som sagt, avslutningen kan mycket väl bli början istället. Kanske börjar vi med Fiskerutten, och då i omvänd riktning från Nikkaluokta mot Vakkotavare, och avslutar med Sarekrutten. Hur som helst så ser vi fram mot äventyret, vår drömtur, och kan knappt bärga oss.
Tycker du att det verkar vara en rolig tur? Har du några kritiska synpunkter på valen, eller kan du t.o.m. komma med tips som kan göra turen ännu bättre/roligare/intressantare? Skriv gärna en kommentar!
Pingback: Vandring i obanad terräng med start i Nikkaluokta | Fjällvandraren