Fjälltur i Grövelsjöfjällen: Rogen runt och Femundsmarka nationalpark

CIMG0839
Solnedgång efter att jag knallat upp på kalfjället, ett par kilometer efter Jakobshöjden.

Inledning
Att vandra på egen hand är en särskild upplevelse. Utan något som distraherar kan en i lugn och ro tänka färdigt. Storslagenheten i omgivningen gör att en känner sig liten och ödmjuk, men också självständig och stark, och det är en bra utgångspunkt för såväl reflektion som eftertanke. Till det tillkommer en stark upplevelse av omgivningarna, där inget står mellan en själv och den vidunderliga naturen. Det en närmast meditativ och emellanåt utmanande upplevelse, då en bara har sig själv, sina val, sin styrka och sitt eget psyke att förhålla dig till. Jag vet inte om det passar alla, men för mig är ensamvandringen godgörande för själen.

Vandringen jag förra veckan företog i Grövelsjön och runt Rogen vidare in i Norge och Femundsmarka nationalpark i Gränslandet bjöd redan inledningsvis på precis den utmaning som behövdes för att jag skulle hitta rätt stämningsläge för återstoden av turen.

Efter att ha stannat en dag på Sollerön utanför Mora för att fiska med kompisen kom jag upp till Grövelsjön på sen eftermiddag på fredagen (3/8), kl.16. Efter lite införskaffande av proviant och några avslutande telefonsamtal var det sedan dags att bege sig upp på kalfjället – via backen som leder upp till Jakobshöjden och fjällplatån öster om Grövelsjön.

CIMG0833
I gränslandet mellan regn och sol på Jakobshöjdens topp.

Efter regn kommer solsken
Redan när jag begav mig från fjällstationen hade ovädersmoln dragit in över mig från väster, och snart ackompanjerades kraftigt tilltagande regn av åskans dundrande. Blixtarna slog ned över Salsfjället på andra sidan sjön, och det utdragna dånet och knastret från elektriska laddningar som fortplantade sig genom den vidsträckta molnbanken bidrog till att förstärka den inledande känsla av utsatthet och ensamhet jag ofta känner i början på en ensamtur.

CIMG0835
Utsikt över Grövelsjön.

Det är inte rekommendabelt att ge sig upp på kalfjället när åskan går, men efter viss tvekan (och lite letande efter tältplatser under trädgränsen) gjorde jag ändå bedömningen att åskan var på väg förbi på ett någorlunda tryggt avstånd. Med regnkläderna på gick det heller ingen nöd på mig. Jag fortsatte alltså, och det visade sig vara ett bra val. Snart stod jag på Jakobshöjdens topp, och där vid masten och den stängda lilla toppstugan hände något speciellt. Precis där gick nämligen gränsen där regnet och mörkret övergick i strålande kvällssol. Fantastiskt.

CIMG0834

I ”mittfältet” (i öster) präglades övergången i väderomslaget av en grann regnbåge. Samtidigt öppnade sig vyn västerut med en mycket färggrann vy mot Salsfjället på andra sidan Grövelsjön. Stort och befriande, och en känsla av eufori spred sig i kroppen. I samma ögonblick upphörde rundgången av ängslan och kval i sinnet för att ersättas av ett behagligt lugn. Jag fortsatte sedan ett par kilometer på platån med endast myggorna som motståndare innan jag slog läger vid en namnlös sjö innan Pråahtas topp. Från tältet skådade jag sedan vad som blev turens vackraste solnedgång. Skön start på turen.

CIMG0836
I närheten av min första tältplats.

Från berget ned i dalen… uppför berget igen
Följande dag vaknade jag tidigt. De första kilometrarna gick jag orösat rakt österut för att ta mig till leden som för ner till Hävlingsstugorna. Väl där nere åt jag lunch i rastskyddet och tog ett av många kommande dopp. Hävlingen, en av många fiskrika sjöar i trakten, var varm och svalkande.

CIMG0854
Hävlingen inbjöd till bad.

Efter att ha pratat lite kort med kvinnan från Länsstyrelsen som var stugansvarig (Hävlingen är alltså inte en STF-stuga, men det går bra att bo där) fortsatte jag tvärs över dalen. Först lite söderut, och sedan ut på en udde där leden kort går en bit längs med Töfsingdalens nationalparks norra gräns.

CIMG0856
Välutrustat vindskydd i Töfsingdalens nationalpark.

Mitt mål var att fortsätta leden upp över nästa kalfjällsplatå mot Slagusjön och Storrödtjärnstugan. Töfsingdalen och den omgivande terrängen var en spännande miljö att gå i. Kuperad vandring på sidorna av steniga moränryggar som reser sig i dalstråket kring vackra klara sjöar. En tur genom Töfsingdalen, där flera trevliga vindskydd finns placerade längs med dalgången, kan nog definitivt vara ett intressant alternativ för en framtida tur i området.

CIMG0868
Mycket utrymme i mitt nya tält. Uppslaget vid Storrödtjärnen.

Väl vid Slagusjön, återigen uppe på kalfjället, åt jag sedan middag i raststugan innan jag fortsatte de sista tre kilometerna till Storrödtjärnstugan. Jag slog upp tältet en bit från stugan vid den vackra tjärnen, som inbjöd till dagens andra dopp.

Vackra vyer över Rogen
Min tredje dag på fjället började som den andra slutade, med ett dopp i Storrödtjärn. Efter att ha pratat lite med värden i stugan och gett henne en liten gåva (ett utklipp om bestigning av Hävlingskläppen ur en lokaltidning som jag fått med mig, sådant brukar passa bra i någon pärm eller på väggen) begav jag mig vidare norrut. Målet för dagen var Rogenstugan.

CIMG0881
Vacker skog i Rogens naturreservat.

Det var en vacker tur på många sätt. Första stoppet gjorde jag ett par kilometer in i Rogens naturresevat vid den stora sjöns sydligaste punkt. Ett mysigt vindskydd ligger där, och där finns för övrigt bra tältplatser bara 50 meter längre bort längs en stig som går vid sjösidan. Efter lunch där fortsatte jag på leden upp genom skogen och vidare upp på kalfjället, förbi Fisklöstjärnen och sedan upp mot Tandsjövålen. Uppe på denna platå öppnar sig en vy över hela Rogen med många mils sikt in i Norge. Mycket fint. Vädret var i hela området molnigt och regnigt, vilket gav vyn en dramatisk karaktär i olika nyanser av blått, men det var regnfritt och förhållandevis klart när jag kom upp.

CIMG0894
Utsikt över Rogen från Tandsjövålen.

Kort därefter kom regnet ikapp även mig och sikten mulnade. Regnet var sedan med mig under hela nedstigningen i skogen vid Rogens östra sida. Det upphörde dock någon kilometer innan Rogenstugan när jag passerade sandstranden (!) med de vackert belägna stugor och båthus som utgör Rogsbodarna. Också en mycket grann plats.

CIMG0902
Rogsbodarna…

CIMG0903
… och utsikten från sandstranden.

Naturen här, i norra delen av naturreservatet är relativt lättvandrad, och påminner inte så lite om skärgårdslandskapet här hemma i Stockholm. Liksom i Paradiset i Södertörn reser sig långa moränryggar i landskapet, beklädda av lavar, mossar, barr- och lövträd. (Det kallas för övrigt Rogenmorän, och har blivit ett vedertaget internationellt geologiskt begrepp på grund av dess omfattning i Rogenområdet, där man tydligen först studerat den på allvar). Skillnaden mot skärgårdslandskapet här i Stockholm är att vattnet i Rogen står högre i förhållande till denna ”istida” mönsterbildning, och vandringen går därför oftare längs med vackra tjärnar, som norr om Rogenstugan bildar ett fascinerande sjösystem. Kanske var det lite mer så här områdena i hemtrakten såg ut för 5 – 6 000 år sedan, då vattnet nog fortfarande stod relativt högt?

CIMG0919
Rogenstugan i bakgrunden.

Vid Rogenstugan
Jag hade planerat att ta en extra vilodag vid Rogenstugan. Läget fick mig inte att ändra den planen. Stugan ligger mycket vackert placerat med en betagande utsikt över Rogens stora sjö. Den är relativt nybyggd, men modellerad på den äldre stugtyp som den ersatt – en s.k. Abrahamsson-stuga som var populär på 1960-talet: en relativt liten stuga (18 bäddar) med köket placerat som mittpunkt i förhållande till sovrummen, något som inbjuder till kollektiv samvaro. Den gamla stugan brann ner år 2000, och en ny stod färdig år 2004, tydligen efter mycket diskussioner inom STF. Tur att föreningen beslutade sig för att det var värt att satsa på. Utöver läget och den mysiga stugtypen finns dessutom en mycket trevlig bastu med en kort backe ned till sjön.

CIMG0907

Väder!
Jag bodde första natten i stugan, andra natten i tält. Det visade sig vara ett bra val. Under hela natten vräkte nämligen regnet ned. Ett större sällskap berättade om hur ett av deras tre tält inte klarat trycket. Det var förvisso av äldre modell med utnött tältduk, men med tanke på hur regnet väckte även mig som sov inomhus är jag inte förvånad. Det lät bitvis som om någon satt och slog trumvirvlar med knytnävarna på taket.

CIMG0910
Badvänligt nere vid Rogenstugans strand.

Dagen därpå, min vilodag, började dock med ett strålande väder: Närmare 30 grader i skuggan betydde flera svalkande dopp i sjön. Rogen är vanligtvis en rätt kall sjö som sällan uppnår temperaturer högre än 13-14 grader, men med årets värmebölja låg den på 19 grader, något som stugvärden påpekade inte hörde till vanligheterna. Bastuns veranda utgjorde en bra utgångspunkt för sol, bad och läsning, och snart fick jag sällskap av ett par, Thomas och Claudia (från Schweiz respektive Tyskland) som hade varit ute och paddlat över dagen.

CIMG0912
Den mycket trevliga bastun.

Mot eftermiddagen började dock en betydande skiftning i väderleken framträda. En stor mörk molnbank som svepte in från sydöst skuggade alltmer av landskapet, och snart var dagens solbad över även för oss. En ordentlig front som skvallrade om vad som var att vänta var under uppbyggnad. Vi hade hört från stugvärden att det skulle bli ”lite åska” fram mot eftermiddagen, så vi var inte helt oförberedda. Men det oväder som till slut efter en lång prolog bröt ut, gjorde det med en kraft som slog oss alla med häpnad.

CIMG0915
Lugnet före stormen.

Blixtarna slog i ett över hela området, åskan mullrande och regnet började snart vräka ned. Jag och det tysk-schweiziska paret bevittnade allt från bastuns omklädningsrum, där vi trygga satt och stod fascinerade vid fönstren i omklädningsrummet och beskådade spektaklet. Vid ett läge när jag blickade ut över sjön syntes ett vitt ljus som svepte sig över ytan i mycket hög hastighet i vår riktning. Det handlade bara om sekunder innan det som vid närmare bekantskap visade sig vara en vindby bärandes på en tyngre hagelskur med våldsam kraft slog in i bastuns väggar. Hagelkulor större än en centimeter i diameter smattrade högljutt mot glas och trä. Vi kände oss rätt små därinne, hänförda av ovädrets krafter. Efter ett tag övergick det våldsamma haglandet i ett lugnare duggande regn och långsamt avtog åskan. Och då var bastun förstås ordentligt uppvärmd!

CIMG0936
Bratteriet (1 276 möh), sedd från Bustvålen.

Vidare mot Femundsmarka
Jag hade ursprungligen planerat att hyra en kanot vid Rogenstugan och med denna ta mig till Skedbrostugan, en dagsetapp nordväst om Rogenstugan. Dessvärre hade båda de kanoter som hyrdes ut för paddling mellan stugorna hamnat i Skedbro, och legat där i två veckor. Så det fick bli fortsatt vandring. Jag ställde istället in siktet på vindskyddet i Reva vid norska gränsen och Femundsmarka nationalpark.

Vandringen mot nationalparken Femundmarka tog mig först över ett välspångat våtmarksområde beläget på en skogsremsa mellan Rogen och det granna sjösystemet mellan Käringsjön och Skedbrostugan. Ett möte med ett par nyutexaminerade veterinärer från England i rastskyddet mellan Öster-Rödsjön och Rödviken berättade om ett mycket nära möte med gårdagens blixtar. Jag hade själv bevittnad hur kraftiga sådana – de där som håller sig kvar och liksom ”borrar” i marken – slagit ned strax nedanför Bustvålens östsida. Paret bekräftade detta: de hade haft blixten bara ett par hundra meter från rastskyddet ute vid den närmst belägna västra udden!

CIMG0934
Bustvålens toppröse.

Kamvandring på Bustvålen
Efter lunchen packade jag ihop och fortsatte vandringen. Istället för att hålla mig till leden valde jag att gå upp över Bustvålens kam. Det såg inte så farligt ut nedifrån, men att ta sig upp i den blöta marken på Bustvålens östsida var en kaloriförbrännande strapats. Belöningen där uppe var den vackra vyn, med ett fascinerande panorama över hela området. Det var mödan väl värd. Inte minst överblicken jämte de många små sjöarna på norra sidan – Rödsjöarna, Nybodtjärnen, Uthussjön m.fl. var en stor behållning, och gav ett kartperspektiv över landskapet. Därifrån såg jag hela vägen bort till Rogens södra ända, där jag två dagar tidigare suttit och ätit lunch innan jag begav mig upp på Tandsjövålen. Nere på leden i skogen ser man sällan särskilt mycket än det närmst liggande, så att ge sig upp här är definitivt en avstickare jag rekommenderar.

CIMG0931
Kamvandring på Bustvålen med vackra vyer mot Norge.

Vandringen fortsatte över båda topparna och sedan ned till leden och vägskälet Reva/Skedbro. Efter ytterligare några kilometer var jag framme vid raststugan i Reva, som också fick tjäna som övernattningsplats. Där träffade jag på ett norskt äldre par. Jag hade gjort en stor kastrull sparrissoppa och bjöd dem på varsin mugg, och vi talade ett tag med varandra. De berättade om den pågående skogsbranden i Västmanland och tyckte att ”de kunde väl gott och väl ha fått lite av allt vatten som fallit över denna trakt”. Jag nickade instämmande.

CIMG0951
Raststugan vid Reva.

Över moränryggar och våtmarker
Den kommande dagen var den i särklass tuffaste rent vandringsmässigt. Skogslandskapet i Femundsmarka består av vandring på och längs svårforcerad Rogenmorän. Det är en mycket karg men vacker natur där den tunna jordmånen skapat ett artfattigt mossigt landskap som fascinerar. Ofta går leden långt ner på moränryggarnas sidor vid tjärnarna i storblockig terräng. Inga spångar finns att tillgå, inte heller över våtmarkerna. Utöver att det var tufft i allmänhet var det under dagens tur dessutom oerhört vått. Våtmarkerna som skulle passeras hade efter de senaste dagarnas regnande förvandlats till vad som närmast liknade små sjöar. Det tog inte lång tid innan mina kängor var rejält genomvåta.

CIMG0952
Uppe på en moränrygg i Femundsmarka.

Efter bara några kilometer från Reva (nu i Norge) fick jag anledning att stanna till för ett besök i Møllerbua. Det är en av flera s.k. buor; en sorts kojor byggda för dem som strövat i markerna tidigare, i synnerhet för skogsarbetare som varit sysselsatta i trakten. I dag ägs buorna av norska staten, men de står öppna för vandrare och det är tillåtet att övernatta i dem (endast en natt per besök). Trots detta (eller kanske tack vare) ser de mycket väl omhändertagna ut och är mycket mysiga, och jag kan inte låta bli att tänka att Länsstyrelsen kanske rent av skulle tjäna på en liknande lite mer ”välkomnande” hållning i förhållande till de raststugor och vindskydd som finns på svenska sidan. (Nu ska det förvisso tilläggas att raststugor och vindskydd i hela området kring Grövelsjön var i mycket gott skick, men så är inte alltid fallet på andra håll i fjällkedjan.)

CIMG0957
Møllerbua, en mysig koja att krypa in i.

CIMG0962
CIMG0963
CIMG0965
CIMG0972
Ovanligt våta våtmarker…

CIMG0987
Oasen, vacker lägerplats belägen på Stor-Svukus norrsida.

Efter en tuff vandring ytterligare ett tiotal kilometer kom jag slutligen upp på kalfjället och etappmålet: Oasen. Ett fantastiskt liten ställe mitt på kalfjället där en fjällbäck har skapat en grönskande plats som närmast påminner om en savann. Platsen finns inte utmärkt på alla kartor (åtminstone inte på min egen Tyvekkarta från Calazo). Den ligger i korsningen där leden från Reva möter den som leder mot den norska gården Haugen i väst respektive upp i Grötådalen i öst.

CIMG0993
Storsvuku, på väg mot Svukuriset.

Svukuriset, Rønsjøen och vidare till Sylen
Nästa dag började med en vacker morgon. Samtidigt som solen gick upp rörde sig en dimma långsamt upp på lite lägre höjd som skänkte något nästan magiskt över landskapet. Storsvuku, berget vars nordsida Oasen ligger på, låg för första gången blottad fri från moln. En stor bjässe med sin topp på 1 416 möh, åtminstone i jämförelse med övriga toppar i trakten.

Min vandring denna dag skulle bli den längsta etappen, men samtidigt den lättaste. Jag ställde först in siktet på Svukuriset. Den ursprungliga idén var att sedan fortsätta upp i Valdalen och tillryggalägga de återstående 26 kilometerna mellan Svukuriset och Grövelsjön som går över kalfjället. Men väl nere vid Svukuriset, med en lunch som intogs mot bakgrund av vyn mot Femundens avlånga sjö i väster, ändrade jag lite i planen. Jag hade ingen lust att gå så länge på kalfjället, och såg vad som tycktes mig vara ett vackert alternativ: Nämligen en tur upp och förbi Rønsjøen och sedan ner till Sylen och Ryvangs gård. Sagt och gjort. Och det var en fin väg.

CIMG1007
Vackert nere vid Rønsjøen. På andra sidan reser sig Rønsjøruten.

Vandringen, först över kalfjället mellan topparna Lill-Svuku och Revlingskletten och vidare ner till Rønsjøen var enkel, och det var mycket vackert vid sjön. Där blev det en lättare middag vid en trevlig rastplats som inbjöd till mera bad, med storslagen utsikt mot Rønsjørutens topp (en av de mer dramatiska med sin södra tämligen branta bergsvägg).

CIMG1015
Nere vid Grövelsjöns norra strand.

Den sista promenaden för dagen, vidare ner till Sylen och Ryvangs gård via sydsidan på Sylvola, var också den mycket grann. Den gav en vacker blick över vad som kanske kan ses som en förlängning av Valdalen. De meandrande fjällbäckarna, som i mitten av dalenstråket skapar ett vackert litet delta, var en lisa för ögat. Sedan öppnar sig vyn mot Grövelsjöns norra strand.

CIMG1018
I björkskogen, på väg upp till Salsfjället, under min sista vandringsdag.

CIMG1027
Uppe på Salsfjället, med Ryvang/Sylen nere till höger.

Väl där nere hittade jag en tältplats längst ut vid vattnet på en liten udde som i stort sätt var en våtmark som dock innehöll några aningen torrare fläckar. Gott nog. Därifrån syntes för övrigt tydligt de högt gående parallella linjer med tillhörande bergsavsattser som markerar strandkanten där sjön tidigare nått upp (och som Linné tydligen var den förste att notera). Jag kunde också se det tyska planet som störtade ned i sjön under andra världskriget i form av en liten plåtlåda vid västra strankanten ett par kilometer längre ned. Här fick jag god hjälp av Jörgen Ericson, som pekade ut målet och lånade ut sin kikare. Han hade tillsammans med lika trevliga Elisabeth Ericson gått en tur som delvis sammanfallit med min, och kvällen innan hade även de slagit läger vid Oasen. De hade inte haft samma beslutsvåndor som jag själv, och kommit till platsen via en kortare tur genom Grötådalen. Av Jörgen och Elisabeth fick jag för övrigt lift till Rättvik, nästa uppehåll för min del. Stort tack till er båda!

CIMG1034
Tältplats nere vid Grövelsjöns södra strand.

Cirkeln sluts: Tillbaka till Grövelsjön
Men först hade jag att tillryggalägga den återstående etappen på 9 km till Grövelsjön över Salsfjellet. Den tog jag på förmiddagen den följande dagen i vackert väder. Efter att ha gått halva leden började jag nu för första gången se mycket folk, de allra flesta på dagstur från fjällstationen. Väl framme blev det en heldag nere vid stranden nedanför Sjöstugan där min sista tältplats förlades. Mera bad dessutom, och sedan avslutning med fjällstationens lyxiga och mycket prisvärda buffé. Sik, lax, röding, makrill, älg och ren avnjöts tillsammans med fin öl med utsikt över Salsfjällets sydvästra platå.

CIMG1039
Svårslagen utsikt från tältplatsen vid Grövelsjöns södra strand.

Avslutande ord
Hur kort sammanfatta intrycken av den gångna veckans vandring? De är förstås flera. Grövelsjöfjällen är vackra fjäll. De är inte storslagna på samma vis som i Lapplands norra regioner, men de avrundade fjällplatåerna med de vidsträckta vyerna och inte minst det speciella sjölandskapet ger tillsammans med den vildvuxna skogsterrängen området en säregen och unik prakt. Det är överlag en mycket stenig terräng, det får man vara inställd på. Bitvis var det mycket tuffare vandring än att gå exempelvis höga Kungsleden. Så ordentliga skodon med skaft som skänker stabilitet åt hälarna är klart att rekommendera. Men även om det är en bitvis svårforcerad tur är behållningen stor, och jag vill gärna återvända. Det rekommenderar jag också andra att göra, och det kan vara på sin plats. På vandringslederna träffade jag bara ett par svenskar. Merparten av det ringa antal vandrare jag stötte på kom från sydligare delar av Europa (det ska tydligen finnas en utförlig tysk guidebok över det som i Tyskland saluförs som en del av den lägre Kungsleden – själv trodde jag att den slutade i Hemavan!).

Inte för att det spelar någon roll överhuvudtaget vart vandrare kommer ifrån, och det är bara roligt att stöta på folk från andra hörn av världen, men en sådan storslagen pärla som fjällen bortom Grövelsjön ändå är borde ju, inte minst med närheten till många större orter jämfört med de mer nordliga regionerna i landets fjällkedja, kunna attrahera flera!

CIMG1044
Att avsluta en fjällvandring med besök hos nära och kära och en god måltid slår aldrig fel.

Kategorier: Grövelsjön med omnejd | 23 kommentarer

Inläggsnavigering

23 tankar om “Fjälltur i Grövelsjöfjällen: Rogen runt och Femundsmarka nationalpark

  1. Magnus

    Tack för en mycket trevlig och informativ läsning.
    Ska själv upp till Rogen och vandra i början av september för första gången. Så denna rapport kom som en skänk från ovan 🙂

    Din sida hamnar absolut i favoritmappen och jag ser fram emot fler rapporter i framtiden

    Må gott!

    /Magnus

  2. Kul att du gillade den. Välkommen tillbaka! Och hoppas att du får en fin tur.

  3. Lillemor Wentzel

    Det blev en väldigt fin beskrivning, Gunnar. Och bilderna är mycket vackra, poetiska uttryck nästintill!

  4. Annika Gustafsson

    Tack för en trevlig läsning. Själv vandrade vi Hävlingestugorna, Sylen, Valdalen, Grövelsjön.
    Din tur kan kanske bli ett förslag till ett annat år. Ps Jättefina bilder.

  5. Roligt att bilderna uppskattas! Annika: apropå er egen tur, det låter som ett fint alternativ om man har lite färre dagar på sig.

  6. Anita

    Vi får nog dra upp dit snart igen vi med! Roligt att ha dig här!

  7. Joacim

    Hej Gunnar!
    Mycket trevlig läsning och fina bilder!

    Jag funderar kring att ta med familjen upp till Grövelsjön i sommar och vandra. Tänkte att Grövelsjön kunde vara en bra början att för dem få uppleva fjället, lugnet och tystnaden mm.

    Barnen är 7 och 10 år, och tillsammans med frugan har de aldrig vandrat eller varit uppe i fjällen på det viset tidigare. Jag själv har vandrat en hel del (typ 20 år sedan), ensam, uppe i och ikring området från Abisko och ned till Kebne samt en del kring Hemavan också. Gick under ett år också en 10-dagars högalpin sommarkurs på Kebne Fjällstation, vilken var lärande.

    Min undran är lite kring vad som kan vara lämpligt…
    Jag funderar runt att ta vägen upp på baksidan av Salsfjället (om det nu är fjället som ligger väster om själva sjön Grövelsjön), och vandra mellan fjällen däruppe på Norska sidan till ett par fjällsjöar som verkar finnas där. Riktning skulle vara mot Ryvang/Sylen. I den här dalgången verkar det också finnas ett fjäll väster om och rakt över Salsfjället som kanske kan bestigas med barnen!? Väl framme vid Ryvang/Sylen tänkte jag att vi skulle ta båten tillbaka till Grövelsjön igen, vilket kan vara kul för barnen.
    När jag försökt uppskatta den totala vandringssträckan för denna lilla rutt så verkar det bli kring 10-12 km vandring, inkl både en uppstigning och en nedstigning. Vi skulle bo i tält, och antal övernattningar skulle vara en eller två, vilket ju gör att vi inte skulle vandra mer än 5-6km eller 3-4km per dag.

    Så vad tror Du?
    Kan det vara en vacker liten tur att ta, och tror Du den kan vara lämplig med tanke på familjen?
    Jag är också lite undrande till klimatet däruppe på sommaren (Juli/Aug), (vet ju att i ex Keb-området kan det vara minusgrader på nätterna och massor med snöfält kvar i markerna.)?! Tänker mer utifrån klädsel och sovsäckar samt nattetid. Tanken är att försöka var flexibel på semestern och försöka tima in en period med något högtryck.

    • Hej Joacim!
      Jag har varit lite dålig på att gå in och kolla bloggen senaste tiden, och har missat din fråga. Men här kommer, slutligen, ett svar. Hoppas nu bara att du återvänder och läser det!
      Jag tycker att dina planer låter utmärkta. Grövelsjöfjällen är fjäll som mina föräldrar tog med mig till som liten (det är mina första fjällminnen) så jag vågar inte bara utifrån vuxen erfarenhet, utan även utifrån egna barnminnen (förvisso något oklara) gå i god på att det är en barnvänlig miljö! Grövelsjöfjällen är ju inte så dramatiska, och därför tror jag att det är ganska lagom och rätt ofarligt att ta med barnen, även på en toppbestigning. Det handlar ju mest om att gå upp på en stenig kulle liksom.
      Beträffande tempot, så verkar ju 5-6 km vara utmärkt med tanke på barnen. Då blir det mycket tid till raster, och inte särskilt uttröttande. Samtidigt lär ni ju få bära på en del packning om ni ska tälta, så lite kortare sträckor är säkert behagligare även för er vuxna.
      Gällande vägvalet har jag inte gått precis så som du har tänkt, men det låter spontant som ett bra och trevligt upplägg. Den avslutande båtturen kan säkert vara till behållning för barnen, och även för er vuxna. Då får ni ju åka förbi det tyska flygplansvraket från andra vk också, vilket säkert är spännande.
      Fjällvädret kan som du säger bjuda på en del överraskningar. Femundmarka har vad jag förstått sett en del oväder, inklusive snabba temperaturväxlingar, genom åren. Jag stötte under min vandring på en äldre man och hans fru, och han berättade bl.a. om erfarenheter av överraskande snöstormar mitt i sommaren. Trots allt tror jag att det är undantag, och att det är rätt säkert att lita på prognoserna idag. Särskilt yr.no har visat sig ha rätt säkra fjällprognoser. Har ni tält med er och de vanliga förstärkningsplaggen kan ni nog känna er trygga. När jag gick i Grövelsjön i augusti var det rätt varmt, och det var t-shirt som gällde, även uppe på kalfjället. Det är också allmänt lite varmare i Grövelsjön än i Lappland eftersom det ligger längre söderut.

      • Joacim

        Tack för svaret Gunnar!
        Då fortsätter planeringen 🙂

  8. Riktigt trevlig läsning! Mycket inspirerande, tack!

  9. Håll till godo, kul att det uppskattas!

  10. Jonas

    Bra skrivet! Första textbiten om att vandra på egen hand har jag alltid med mig när jag vandrar själv.

  11. Joacim

    Hej igen Gunnar!
    Nu planeras det för en sen hösttur med ett par kompisar i samma område, med inspiration från Din vandring här 🙂
    Det blir en långhelg i slutet av Sept eller början på Okt.
    Start i Svukuriset ned till Sylen och sedan via Grötådalen till ”Oasen” samt avslutning tillbaka till Svukuriset.

  12. Hej!
    Kul! Det låter som en väldigt trevlig färdplan. Hoppas ni får det riktigt fint. 🙂

  13. Frank

    Hej, Gunnar!
    Jag undrar om du någon gång hade behov av vattenreningsutrustning under din vandring i Grövelsjö, Rogenområdet? Jag har ett hiker pro, men vill helst hålla vikten nere.
    Mvh
    Frank

  14. Hej Frank!
    Nej, jag hade aldrig något behov av vattenreningsutrustning, och inte heller på tillgången till mycket bra vatten som jag tog direkt ur bäckar och sjöar. Tror inte du behöver oroa dig för det.

  15. Orvar

    Mkt informativt och bra känsla i beskrivningen av att ensamvandra bland våra kullar å fjäll.

  16. René Ljunggren

    Hey, jeg er dansk og skriver på en bog om vandring i Norden.
    Har du nogle billeder fra Rogen jeg må bruge i bogen mod at du får dit navn i som fotograf?

  17. Pingback: Basläger vid Grövelsjön | Fjällvandraren

Lämna ett svar till Frank Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: