Sörmlandsleden etapp 11-15: Mycket vildmark nära stan!

I helgen gick jag med kompisen på Sörmlandsleden med start i fredags kväll från Järna. Målet var att ta sig till Läggesta, strax söder om Mariefred, och där hoppa på tåget till Stockholm. Det blev sammantaget en strålade tur i så gott som utmärkt vandringsväder. Inte för varmt, inte för kallt eller regnigt.

Från Järna tog det inte lång tid innan vi hade lämnat den sista bebyggelsen bakom oss. Vi skulle sammanlagt tillryggalägga 52 km, och med undantag för någon enstaka stuga vid en sjö så var det bara skog och sjö för hela slanten. Vi hade startat vid 18-snåret, och omkring halvnio kom vi fram till Vattgruvsmossen där etapp 11 övergår till 12. Etappen gick mestadels i skogen, och passerade bl.a. Järna gruvområde, där vi gick förbi ett stort antal gruvhål som härstammar från den tid då man bröt malm i området (mellan ca.1600-1800).

Gruvhål – ett av många i i Gruvfältet 5 km efter Järna

Kort efter informationstavlan hittade vi en vacker sjö med eldstad och gott om plats för tältet. Det blev en fin kväll vid brasan. Varma koppen-soppor, knäckemacka med kaviar och lite whisky förgyllde stämningen. Skönt att vara ute!

Under lördagen gick vi långt. Hela 28 km avverkade vi, vilket kändes i benen. Vandringen upp mot Yngsviken, och sedan vidare mot Djupviken på trettonde etappen var ingen lätt strapats. I svårighetsgrad var den jämförbar med fjällvandring av det krävande slaget: Kuperat med branta stigningar och nedförsbackar, på hällmarksryggar på berg och i vildvuxen skog.

Belöningen var inte minst de många vackra sjöarna, ibland skådade högt uppifrån en angränsande bergssida när leden gick högt, eller, när den gick lågt, från strandkanten. Hade vi hunnit gå lite längre under fredagen hade för övrigt en mycket fin lägerplats varit vindskyddet vid Lilla Horssjön. Det ligger otroligt vackert till på en liten remsa av land som sträcker sig ut i den lilla sjön.

Efter att ha passerat Yngsviken och tagit oss vidare till Stora Envättern var det dags för lunch. Vi tryckte i oss pasta tillsammans med en champinjonsoppa, vilket smakade väldigt bra. Det är ju för övrigt en grej med att vara ute och röra på sig: Även det som man i vanliga fall skulle uppfatta som en rätt torftig historia smakar otroligt mycket bättre när depåerna skriker efter påfyllning!

Lunchrast vid Stora Envättern

Vandringen fortsatte sedan längs med flera vackra småsjöar: Jämlaren, Djupsjön, Axsjön och Holmsjön. Därefter bar det uppför berget mellan ytterligare två sjöar. Där, mellan Fräkensjön och Lilla Kvarnsjön, drack vi kaffe och åt choklad i ett vindskydd, samt gick upp i ett gammalt utsiktstorn. Däruppe fick vi en panoramavy över landskapet. Så gott som bara skog så långt ögat nådde i alla väderstreck. Något enstaka hus kunde vi väl skåda, och ett par elmaster, men i övrigt en imponerande ödslighet.

Etapp 13: Vandringen längs med Stora Kvarnsjön var ljuvligt vacker. Solen låg på och speglade sig i vattnet. Här går leden på lite höjd, och utsikten är mycket grann.

Väl framme i Djupviken bestämde vi oss för att fortsätta ytterligare några kilometer för att underlätta morgondagen. Även utsikten över Djupviken var för övrigt betagande.

När klockan började närma sig halvnio och det började skymma kom vi slutligen till en liten sjö, Glådran. Där fanns en liten tältplats med eldstad. Mycket lägligt, och det kändes som att vi hade lite tur. Den tält-/rastplatsen var inte utmärkt på vår karta.  Även andra kvällen gjorde vi upp en brasa och värmde oss innan vi kröp in i tältet.

Tältplats vid sjön Glådran

Sista dagen (idag) avverkade vi ytterligare 14 km, först förbi Fredriksberg, och sedan upp till Läggesta på den anslutande etappen som förbinder leden med Mariefred. Också avslutningen var väldigt vacker, med storslagen vy över Mellan-Marviken och vackra skogar, och mot slutet vandring i vackert byalandskap som förde tankarna till barndomens minnen av Märstas utkanter. Vi passerade också lämningen av en gammal kolarkoja.

Resterna av en kolarkoja

Väl framme vid Läggesta hade vi lite tid över innan vårt tåg. Det var en baggis att ta bussen till Mariefred, där vi åt en mycket god måltid innan vi tog bussen tillbaka till stationen.

Utsikt över Mellan-Marviken

Som weekendvandring var turen på Sörmlandsleden mellan Järna och Läggesta mycket givande. Det var dock ingen lätt strapats, och de 28 km vi avverkade under lördagen var i längsta laget med tanke på terrängen. Med ytterligare en dag hade vi kunnat ta det lite lugnare och därtill kunnat fiska i en del av sjöarna. Men sträckan lämpar sig absolut som en 2½-dagars tur om man bara är villig att ta i lite extra, och sammantaget fick vi helt klart mersmak. Det är uppenbart att den här delen av Sörmlandsleden är ödsligare än etapperna i Stockholm. Och det är ju något särskilt med att vara långt bort från staden och bruset, ute i vild och vacker natur. Är redan sugen på att fortsätta vidare där vi slutade och gå i riktning mot Malmköping!

Vacker vandring på gammal bylandsväg i Ådalsbruk, i närheten av Läggesta