Veckoslutstur i de sörmländska skogarna (Läggesta – Gnesta)

Dags för vandring på Sörmlandsleden igen! Med brorsan och Hanna bar det av på en helgtur med start i fredags kväll och hemkomst på söndagen. För min del blev det i mångt och mycket en återupprepning av senaste tältturen, då jag och en kompis startade i Järna och slutade i Läggesta.

Nu gick vi omvänt, men tog av ned mot Gnesta istället för att gå hela vägen till Järna. Men återupprepningar behöver inte vara tråkiga. Senast jag gick här var i april. Nu, när sommaren kommit, har det växt ordentligt, och landskapet grönskade verkligen.

Första kvällen stannade vi vid Fräkenvikens vindskydd. Vi slog upp tälten och spenderade kvällen i ett av vindskydden framför brasan. Vackert och fridfull plats.

Nästa morgon kom vi iväg fram mot 10-snåret. Vi gick nu på etapp 15 i riktning mot Fredriksberg. Det började med vackra vyer som jag kände igen över Mellan-Marviken.

Det var en ansträngande promenad i skogarna, upp och ned för bergssluttningarna, innan vi nådde vårt lunchmål, sjön Glådran.

Vid Glådran finns ett rastbord. Innan maten tog jag ett dopp, vilket inte precis gjorde mig ren. Glådran är en grund skogssjö med jordig lös botten. Det var åtminstone skönt att svalka sig.

Efter lunch fortsatte vi i riktning mot Djupviken. Utsikten på hög höjd från Lövviksbergens steniga hällar över den norra delen av sjön Kläppingen var mycket vacker.

Efter ytterligare gnetande i skogen kom vi till Stora Kvarnsjön. Här går leden alldeles nere vid vattnet. Vädret var strålande vackert, och vattnet låg spegelblankt.

Snart var vi uppe på Fräkensjöberget, där utsiktstornet från 1969 står. Det blev givetvis en tur upp för den gamla stegen, som används på egen risk, för att titta ut över det jättelika skogsområdet.

Vi det här laget började vi bli rätt trötta. De sista kilometerna duggade det lite lätt av det oväder som bakom oss sammanhängde med åska.

Efter att ha passerat ett par skogssjöar kom vi så slut fram till vad som blev vår andra lägerplats. Den låg strax efter vindskyddet (som var upptaget) vid Djupsjöns norra ände, bara några hundra meter efter platsen där anslutningsleden mot Gnesta på etapp 13 finns.

Tältplatsen hade avfärdats av två mötande, som inte tyckte den var ”jättemysig”. Med plats för två tält, och vacker sjöutsikt klagade vi inte överhuvudtaget. Tvärtom. Whiskeyn och korven togs fram och förgyllde en vacker kväll efter att middag intagits. Bara knotten störde något, men inte ens dom kunde sabotera den här kvällen.

Efter solnedgången lade sig ett vackert månsken över sjön. Vi var rejält möra i kropparna efter ca 19 kilometers vandring på överlag rätt svårvandrad sörmlandsled.

Morgonen var minst lika vacker som kvällen dessförinnan. Dimma pressades över sjön av värmen från den stigande solen, och vi åt frukost. Idag såg vi till att komma iväg rätt tidigt, redan vid halvnio bar det iväg, nu med siktet inställt mot Gnesta.

Gunnar Andersson kallar i sin bok Vandra Sörmlandsleden etapp 13:1 för Sörmlandsledens vackraste anslutningsled. Jag har inte gått alla, men förstår vad som tilltalar Andersson. Avsnittet mellan Östra Stensjön och Långsjön var betagande, och skogspartierna innan vi nådde upp på Långberget kan beskrivas som trolska.

P.g.a. hettan slutade vi vandringen när vi väl kom till Klämmingsbergsbadet, efter bl.a. en vacker vy över Klövstafjärden. Därifrån fick det bli Sörmlandstaxi in till Gnesta, och en riktig braklunch på George grill nära stationen.

Som weekendtur var sträckan Läggesta – Gnesta faktiskt helt perfekt. Lagom långt och mycket vackert. Räkna dock med mycket backar och stenig skogsterräng, och välj donen därefter.