Den här bloggen kretsar mest kring vandring, men då och då får jag anledning att lägga upp lite andra friluftsaktiviteter. Rätt nyligen genomförde jag en övernattningstur med min käre far i hans nyligen införskaffade faltkajak.
En faltkajak är en speciell kajaksort som utvecklades i början av förra sekelskiftet. Namnet kommer från det tyska verbet falten (”fälla”). Faltkajaken, vars konstruktion består i just ett hopfällbart trä- eller aluminiumskelett och presenning, skulle vara lätt att transportera (man skulle t.ex. kunna ta den på tåget).
Särskilt populär lär den ha varit i östra Tyskland och Östeuropa. Där fick nyttjandet av faltkajaken en ställning av en folkrörelse. Bidrog gjorde nog att de flesta arbetare hade råd att skaffa en faltkajak. För den som är intresserad av mer om historia och detaljer, kan man med fördelar klicka sig vidare till den här dedikerade hemsidan som handlar om faltkajaker.
Pappas faltkajak är, som ni ser på bilderna, en riktig skönhet. Den är troligtvis tillverkad på 1950- eller 60-talet, även om detta är lite oklart. Sjödugligheten är mycket stor. Faltkajaken är bredare än en vanlig havskajak och ligger mycket säkert i sjön. Vi fick för övrigt testa på riktigt under vår tur: På väg ut efter iläggningsplatsen gick det relativt stora vågor på Storsjön (de var upp emot en halvmeter höga). Vi var tvungna att paddla ett par kilometer under sådana förhållanden innan vi kunde ta oss över till östra delen av sjön. Där var det skönt nog betydligt lugnare. Men vi kände oss aldrig rädda i faltkajaken, som tog vågorna mycket bra.
Efter ytterligare lite paddling på östsidan hittade vi slutligen fram till Tingsön, där det fanns ett rastskydd och en plats där vårt tält fick plats. Utmärkt övernattningsställe för den som funderar på att paddla i Storsjön (nu finns en kajakuthyrare alldeles nära bron där östra och västra delen av sjön möts, och därtill har jag hittat en utmärkt hemsida med information om paddling i området). Det blev en trevlig kväll, och sammantaget en mycket trevlig tur, även om viss träsmak (antagligen p.g.a. ovana) gjorde sig gällande under hemfärden.
Fjällvandraren 