Campingplats någon kilometer norr om Inversnaid, Loch Lomond.
Vandringen på West Highland Way blev ett fint sommarminne. Det är en i stora drag njutbar vandring i ett väldigt tilltalande och varierat landskap. Vandringen är överlag enkel och skonsam, på landsvägar och stigar. Markeringarna är tydliga, och risken för att gå fel är minimal. Längs vägen finns åtskilliga pubar och flera campingplatser. Inte samma ödslighet som präglar delar av fjällkedjan här hemma, alltid nära till trafik osv, men väldigt trevligt på många sätt ändå.
Nedstigningen från Conic Hill mot Balmaha, med utsikt över Loch Lomond.
Något som jag uppskattade var de många mötena på vägen. West Highland Way är den skotska motsvarigheten till våran Kungsled, och de internationella besökarna är många. Omständigheterna bjuder på många möjligheter till samvaro, och människorna jag mötte var öppna och nyfikna. Till vardags umgås en sällan i ett så internationellt sammanhang. En dag vandrade jag med Mike från Californien. En annan med Kirstie från Wales. Det är trevligt med nya bekantskaper.
Loch Lomond: vackra vyer från stigen!
Jag startade som de flesta andra som vandrar WHW i Milngavie, en förort i norra Glasgow. Efter en dags vandring på landsbygden, vilket inkluderade en avstickare in på Glengoyne Distillery och lite whiskey i ryggan, ledde en vacker nedstigning från berget Conic Hill den lilla orten Balmaha, belägen Loch Lomond.
Doune Bothy
Ett par dagar in på WHW fortsatte jag sedan upp norrut längs med Loch Lomonds östra strand. Här påminner landskapet närmast om ett norskt fjordlandskap. Riktigt vackert. Stigen går ömsom på höjd, men oftast helt nära vattnet. Möjligheterna att tälta begränsas inom en del av nationalparken p.g.a. tidigare nedskräpning, men det finns som sagt flera campingplatser att välja på.
Mike från Californien stretchar ut ryggen mot en gammal ruin efter en lång dag med tung ryggsäck.
Vill en kan man också bo i en ”bothy”. Det är gamla stugor, byggda i sten och avsedda för vandrare, och kostar ingenting. Längs WHW, och Loch Lomond, finns två stycken: Rowchoish Bothy, som ligger halvvägs upp längs med Loch Lomond, och några kilometer innan man lämnar sjön ytterligare en, Doune Bothy.
Tillbakablick. Nu bär det upp mot bergigare trakter.
Efter att jag efter ytterligare ett par dagar lämnat Loch Lomond bakom mig tältade jag på Beinglas Farm Campsite. Där fanns en pub med livemusik som besöktes både av vandringsturister och folk boende i närheten. Det blev en mycket trevlig, gemytlig atmosfär, om än också en rätt blöt kväll.
En Munroe, ”Stob Dearg”.
Efter Loch Lomond fortsätter WHW upp i ett mer bergigt landskap. Ett antal s.k. Munroes (berg över 3000 feet/914 m) passeras. Landskapet är mestadels grönt, och leden går ömsom i skog, ömsom i öppnare landskap med storslagna vyer.
Efter att ha passerat Bridge of Orchy och Kings House går leden upp genom ett högt bergspass, ”Devils Staircase”. Till större delen underlättades uppstigningen av en stentrappa. Här utgörs leden av en gammal militär väg. De soldater som byggde trappan måste ha slitit röv, tänkte jag när jag segade mig upp.
Bra pub-vy.
Riktigt vacker är den påföljande dalen som det lilla samhället Kinlochmore och Kinlochleven ligger i. Här fick jag turens bästa pubvy från en av ortens små campingplatser.
Därefter återstod bara en etapp till Fort William, och den går genom ytterligare ett par vackra bergsdalar innan nedstigningen till foten av Ben Nevis, Storbritanniens högsta berg.
Ben Nevis, Storbritanniens högsta topp.
Bestigning av Ben Nevis
Efter att ha lagt West Higland Way bakom mig blev jag upplockad av tre vänner, Joy, Carmen och Donna. De hade hyrt en bil i Edinburgh. Planen var att bestiga Ben Nevis (1 344 m), och sedan bege oss till Isle of Skye, en av öarna utanför den skotska västkusten. Jag höll ett högt tempo, och berget tog mig omkring två och en halv timme att bestiga. Toppen låg inbäddad i moln, och det blev inte mycket till sikt, men vägen upp var fin och bjöd på storslagna vyer.
Tillsammans med Joy, Carmen och Donnas hund Larkin.
Vackert under uppstigningen.
Isle of Skye
Isle of Skye var en pärla för sig. På denna gröna, karga och ödsliga ö gjorde vi dagsutflykter med hjälp av bil som transportmedel. På bara ett par dagar kunde vi på så vis se ett flertal riktigt vackra platser. Jag låter bilderna tala för sig själva.
En säl ligger vid stranden. Under en båttur utanför Portree, en liten stad på Isle of Skye.
Portrees hamn.
På besök vid Fairy Pools.
På väg ut till Nest Point Lighthouse.
Nest Point Lighthouse.
Solnedgång vid Coral Beach.
Besök på Talisker Distillery.
Fint avslut på Drovers Inn (vid Loch Lomonds norra ände).
Fjällvandraren 
Hej!
Jag är sugen på att vandra denna led men hittar inte riktigt någon information om vad som gäller för tätare, vart och hur man får tälta? Vet du vart jag kan få bra info om detta? 🙂
Vi tältade på campingplatser som fanns på några ställen på ön. Vi tog oss runt med bil, det i särklass enklaste sättet att se olika delar av ön (som inte har särskilt frekvent kollektivtrafik).