Om mig

Jag som har den här bloggen heter Gunnar Westin. Jag bor i Stockholmstrakten och jobbar till vardags som facklig sekreterare för vänsterpartiet. Har tidigare arbetat som brevbärare och varit fackligt förtroendevald.

Den här bloggen handlar dock inte om detta, utan om mitt friluftsliv. Framförallt är det vandring som står i centrum. Oftast i svenska fjällen, men även på skogsleder (och då främst Sörmlandsleden). Jag tycker också om att skriva och fotografera. När jag är ute på tur skriver jag ofta färddagbok, där jag sammanfattar intrycken medan de är färska i minnet. Med tiden har skrivandet utvecklats till att också inbegripa fakta om omgivningarna jag kommer över på vägen. I vandrarstugor brukar det ofta finnas små samlingar med böcker och häften, och att spendera en vilodag med att läsa och anteckna är en del av nöjet för mig.  Färddagbokens anteckningar får sedan ligga till grund för rapporter på bloggen, en del längre, än del kortare. Och givetvis är det kul att dela med sig. Allt material är förvisso inte skildringar av gjorda vandringar eller andra friluftsaktiviteter. Bloggen har också blivit ett slags verktyg där jag lägger upp vandringsplaner, reflektioner kring utrustning och annat ”nördande” som hör fjällivet till.

Kul är att bloggen börjat få en regelbunden skara besökare. Jag får också en del frågor som jag alltid försöker att svara på. Men jag skriver den här bloggen i första hand för min egen skull. Ibland dröjer det också lång tid mellan uppdateringarna, det är under dom perioder då jag inte hinner ut.

Mitt intresse för fjällvandring väcktes i barndomen, då mamma och pappa tog mig och lillbrorsan till Härjedalsfjällen och Grövelsjön. När jag tog studenten firade jag genom att bege mig på en vandringsresa med en vän till Kebnekaisemassivet. Det var år 2000, och jag var 19 år gammal. Därefter tog det några år innan nästa vandring. 2008 lånade jag ryggsäck och annan utrustning för att med ett par vänner företa en vandring på Hardangervidda i Norge. Det väckte lusten på nytt. 2011 skaffade jag slutligen egen basutrustning och vandrade Kungsleden från Abisko till Vakkotavare. Sedan dess har det blivit flera resor till dom trakterna, men också till Jämtlands- och Härjedalsfjällen, och till Grövelsjön. Mitt intresse för den svenska fjällkedjan har successivt ökat.

Du som tittat in på bloggen, lämna gärna en kommentar om du hittar något som inspirerar. God tur!

12 kommentarer

12 tankar om “Om mig

  1. PATRICK MONSERT

    Hej!
    Jag heter Patrick, är en 25 år gammal kille som äntligen i sommar ska ge mig ut på min första fjällvandring.
    Jag gillar verkligen din blogg, och har varje ledig stund suttit och försökt hitta inspiration för något som kan passa oss ( mig och tre vänner) när vi i mitten av juni hade tänkt ge oss ut.
    Det jag spontant fastnat för, och alla verkar väldigt peppade på, är turen du beskriver här:
    https://fjallvandraren.wordpress.com/2012/03/23/abiskofjallen-fardplan-alternativ-3/
    Den verkar få in lite av varje, precis som du beskriver, och verkar som en fantastisk upplevelse som går perfekt med den tid vi har, vilken är högst 9 dagar.
    Nu undrar jag helt enkelt, om du har tid, om du tror att 4 stycken nybörjare kan ge sig på denna sträcka?
    Jag tänker främst på etappen Unna Räita – Tarfala, som helt klart verkar vara den häftigaste men också den svåraste.
    Vi vill gärna ge oss in i massiven, och inte bara hålla oss på kungsleden.. Självklart förstår jag att vädret spelar mycket roll i det hela, men om vi läser på ordentligt och vädret tillåter; skulle du tro att det är en vettig utmaning att ge sig på eller bara idiotiskt i vårt fall?
    Mycket tacksam för ett svar från dig,
    ser fram emot att läsa om ditt nästa äventyr!
    MVH
    Patrick

  2. Hej Patrick!

    Kul att du gillar bloggen! Och kul att du ska fjällvandra för första gången!

    Det är lite svårt att ge ett definitivt svar/någon absolut rekommendation. Men… är det din första fjällvandring (och är även dom andra nybörjare) så kan det vara klokt att överväga något som är lite tryggare och få lite fjällvana. Det är nog generellt bra att ha lite erfarenhet om man ska ge sig på etapper som jojoleden.

    Första gången jag gick i Kebnekaisefjällen gick jag tex Kungsleden, men gjorde en avstickare från Tjäkta till Nallo genom Sielmmavaggi. Det var en passövergång som var strapatsrik, med vissa moment i relativt brant blockterräng, men lite kortare. Den var lärande, och bjöd på en högalpin upplevelse med imponerande omgivande toppar och lite svårighetsgrad. Vad jag vill säga är väl att det finns alternativ som bjuder på en liknande upplevelse som jojoleden, men som också är lite mindre krävande.

    Att gå upp till Nallo och vidare till Sälka för att sedan gå Kungsleden och Dag Hammarsköldleden till Kebnekaise och Nikkaluokta är också ett mycket vackert alternativ.

    Men det är ni som ska avgöra och dra er gräns. Jojoleden är såklart genomförbar, och med bra förberedelser och lite försiktighet kan det bli en bra upplevelse. Viktigt isf är nog att alla är någorlunda införstådda med vad de ger sig in på och känner sig trygga med att göra ett försök. Det är en ansträngande rutt. Man bör ha orken och konditionen. Om ingen snö ligger kvar i backarna så kan det säkert ta upp emot nio-tio timmar i någorlunda raskt tempo. Man bör också ha tillräckligt med tid inplanerad för att kunna ta en annan väg/avvakta om det är dåligt väder. Regnar det skulle jag definitivt avråda och uppmuntra ett annat vägval.

    Den svåraste passagen tyckte jag var den första stigningen från Unna Räitavagge upp i passet mellan Pyramiden och Knivkammen. (Jag kom alltså från norr och gick mot Tarfala.) Man tar sig då upp i passet på en brant snölega (som lär ha varit markerad som en liten glaciär på äldre fjällkartor). Själv gick jag upp där en morgon när den var rätt så isig och hård efter en kall natt. Det var nog under sämsta tänkbara förhållanden (eller, nja, det regnade ju trots allt inte). Det gick bra ändå, jag hade varken broddar eller isyxa men kunde gå upp riskfritt genom att sätta skorna i andras (tillräckligt djupa) spår. När jag närmade mig passkrönet och tittade tillbaka såg man inte hela backen bakom sig, så brant var det, och det gav lite svindelkänsla. Därefter fokuserade jag helt på att titta framåt. Sammanfattningsvis: Hittar man inte spår och om snön samtidigt är för hård för att man ska kunna sparka in egna spår som säkrar fötternas grepp så skulle jag avråda. Men om det finns bra spår eller går att gå i snön så är det nog mest lite läskigt (bra om man inte är för höjdrädd!), men inte farligt om man tar det lugnt och koncentrerar sig. Har i och för sig också hört att man kan gå upp i sidan av snölegan (på högra sidan om man går uppför/kommer från norr) men har också för mig att jag läst att det ska vara betydligt jobbigare.

    Underförstått skulle jag avråda från att gå i andra riktningen (från syd till norr). Har stött på andra vandrare som gått i den riktningen, kommit upp till krönet och vänt för att de tyckt att det varit för brant och otäckt att gå utför. Folk som gjort det kanske skulle säga att det också är fullt möjligt. Men det är ju en fråga om vad man vill utsätta sig för.

    I övrigt innebär etappen mängder med sten/stenblock i uppför och nedförsbacke. Den är tuff rent fysiskt, och det finns alltid en skaderisk när man går i blockterräng. När jag gick låg det kvar en hel del snöfält, vilket underlättade väldigt mycket, och jag gick i raskt tempo på ca 7 timmar. Om det blir en varm sommar och snön smälter bort så blir det en tuffare och mer tidskrävande etapp. Men det är så klart också en väldigt belönande tur under bra förutsättningar. Det är väldigt vackert i dalarna, som har en fascinerande högalpin karaktär med vackra glaciärsjöar, och utsikten i passkrönen/backarna är bedårande.

    Nu blev det lite långt, hoppas ändå att du har nån nytta av det. Väljer ni att ge er på jojoleden (som också kallas trepassleden) kan du ju med fördel kolla lite vad som sägs på Utsidan också. God tur!

  3. Frank

    Hej!
    Tack för en informativ och inspirerande blogg. Jag blev inspirerad av att vandra i Grövelsjön Rogenområdet. Jag undrar om du har en färdplan från din vandring där?
    Mvh
    Frank

  4. Hej Frank!
    Jag har inte en färdplan likt andra jag gjort med mer detaljerade etappbeskrivningar här på bloggen. Men så här gick jag:
    Dag 1: Grövelsjöns fjällststation – sjön innan Pråahtas topp
    Dag 2: Sjön innan Pråahtas topp – Storrödtjärnstugan
    Dag 3: Storrödtjärnstugan – Rogenstugan
    Dag 4: Storrödtjärnstugan – Reva (Norge)
    Dag 5: Reva – Oasen (Oasen är inte utmärkt på alla Fjällkartor, stället ligger nedanför Storsvukus nordsida)
    Dag 6: Oasen – Grövelsjöns norra strand (via Svukuriset och upp till Rønsjøen)
    Dag 7: Grövelsjöns norra strand – Grövelsjöns fjällststation

  5. Magnus

    Hej Gunnar! Tack för en fantastiskt fin blogg, fina bilder och rolig läsning. Ska ta med mig min son för andra gången upp till Abisko-Kebne och letar lite alternativa färdvägar. Ser fram emot fler vandringsskildringar framöver

    • Hej Magnus! Kul att du uppskattar innehållet på bloggen, och roligt att du och sonen ska gå där uppe! Det ska även jag förmodligen göra i sommar. 🙂

  6. Johan

    Hej Gunnar,
    Vilken fin blogg! Jag har tänkt gå Kungsleden o ev en topptur på Keb. Bör jag boka hemresan med tåg redan innan jag börjar vandra? Vilket håll föredrar du? Abisko Nikka eller Nik -Abisko?
    Om du rek att boka hemresan innan avresa och jag börjar vandra en lördag, när bör jag boka hemresa?
    Vad tror du om att vandra tre dagar, vila en, vandra tre? Hur brukar du göra?
    Jag har tänkt sova i stugorna.
    Vad tror du om Lundhaugs V12 75 liter?

    Jag har vandrat med Stf första fjällvandring (grupp) mellan Salta -Nikka för sju år sedan.
    Har gjort Jämtlandstriangeln två gånger,varav en gång själv.

    Årets vandring blir själv. Drömmer om att vandra själv med tält men det får vänta. Skulle ryggsäcken funka för det?

    • Hej Johan!
      Jag har varit upptagen med vandring i juli-augusti, så såg dina frågor först nu. Antar att det inte är aktuellt längre, men skriv igen om du fortfarande behöver svar på något, eller vill berätta hur det gått för dig! 🙂

      • Johan

        Hej igen,
        Det var ett tag sedan vi hördes av. Vad rekommenderar du idag för
        -ryggsäck för en veckas vandring med utrymme för tält?
        -tält för en person i svenska fjällen sommartid
        -sovsäck
        -liggunderlag

      • Hej Johan! Här kommer åter ett väldigt sent svar, så du har kanske redan fått svar på annat håll, men ändå:
        Tält: bra med åtminstone ett tresäsongstält, det kan blåsa på bra och även bli kallt i svenska fjällen. Helst ett tält där yttertältet går ner till marken (för mindre luftdrag) rekommenderas. Finns massor av tält på marknaden. Jag gillar mina hillebergtält, men de kostar ju en slant.
        Ryggsäck: ska du bära all mat och tältpackning en vecka ska du nog ha en säck på åtminstone 65 liter. Återigen, finns massor av säckar att välja på. Själv gillade jag fjällrävens Abisko 65 för det ändamålet.
        Sovsäck: bra att ha en säck med komfort-temp åtminstone ner till nollan (kan bli kalla nätter även på sommaren i fjällen).
        Liggunderlag: jag använder fortfarande mitt thermarest xtherm large som är ett brett, varmt lättviktsunderlag. Har inte så mycket annat att tipsa om, men för sommarbruk funkar det mesta, men klart att det är bra (och bekvämt) att ligga på luft, det rekommenderar jag alla. Värm vatten och häll i en vattenflaska (i nalgene-plast, eller något annat hållbart material som inte smälter) och släng ner i sovsäcken som element om det blir kallt, då klarar du dig med det mesta.

Lämna ett svar till Johan Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: