Planen på att vandra i fjällområdet som ligger söder om Nikkaluokta och sträckningen mellan denna vanliga utgångspunkt och Kebnekaise fjällstation, har legat på ritbordet länge. Den har funnits där alltsedan jag läste om detta alternativ till de ledade områdena i en av Claes Grundstens guideböcker.
Här på bloggen finns den omnämnd i ett åtta år gammalt inlägg (dvs 2014), och då som ”fiskerutten” (se kartan med min markerade rutt längre ned i detta inlägg).
Fortsätt läsa
Instängd i en raststuga i fyra dygn p.g.a. en storm som tidvis nådde orkanstyrka? I juli? Att vädret kan variera i fjällen, och att en bör vara beredd på alla tänkbara förhållanden även under sommarturer är förvisso en gammal sanning. Och visst har jag upplevt både regnrusk, stark vind, kalla nätter med minusgrader och enstaka snöfall under tidigare vandringar. Med det sagt bjöd årets fjällvandring på en upplevelse utöver det vanliga.
Fortsätt läsa
Lapporten i början av stigningen från Björkliden
I slutet av juni denna sommar åkte jag och Hanna upp till Björkliden och påbörjade vår tur som skulle avslutas i fjällen öster om Narvik. Totalt var vi ute i 13 dagar, vilket är den längsta tur jag gjort hittills. Det var också den varmaste. Men också i flera avseenden en oerhört vacker och intressant tur som jag varmt kan rekommendera till andra. Fortsätt läsa
Sommarens andra fjällvandring gjorde jag tillsammans med vänner i Kebnekaise- och Abiskofjällen. Det blev en långtur från Nikkauokta som avslutades vid Riksgränsen. Däremellan gick vi över passet från Tarfala över till Goubirvaggi och Sälka, och via Nallostugan ned till Vistas. Jag ska inte beskriva hela vandringen här, utan nöjer mig med några nedslag.
Vandringen genom Vistas, upp mot Alesjaure, som vi företog i strålande väder var fantastiskt fin. Vår tältplats, på Vássacorrus västra slutning ca 4 km efter Vistasstugan, på lite höjd med utsikt mot Påssustjåkkamassivets toppar högt uppe i blickfältet och Vistasjåhka ringlandes i dalenstråket nedanför, var nog en av de finaste man kan välja i dalen.
Att vandra från Alesjaure till Riksgränsen var en upplevelse, och en tur som jag kan rekommendera varmt. Den första etappen, mot Unna Allakas, var förvisso rätt stenig och inte superintressant. Men det ska tilläggas att vi företog oss den turen sent på kvällen i mörka ljusförhållanden. Men därefter bjöd vandringen på mycket spänning.
Unna Allakas stuga ligger för det första otroligt fint till. Vi hade slagit upp tältet lite innan stugan. Vi stannade till och åt lunch vid stugan innan vi fortsatte. Dalen som stugan ligger i är mycket grann och säregen, med många små sjöar. I bakgrunden i väster tornar Storsteinsfjället upp sig majestätiskt.
Vandringen upp mot Stuor Kärpels vindskydd, som var vårt mål för denna dag, börjar med en utdragen stigning upp mot Sjangelis gamla gruvbosättning, för att sedan fortsätta mot de vackra sjöarna där Válffojavrrit utgör den första av tre större som ska passeras. Vandringen här bjuder på varierande vyer, det är lite som att gå igenom olika rum. Det är intressant och lustfullt.
Lite tunga är förvisso de sista 6 kilometrarna till rastskyddet vid Stuor Kärpel. Här går vandringen på gråberg, över sten och klipphällar. Ingen växtlighet överhuvudtaget, och fötterna blir förstås trötta. När vi närmar oss rastskyddet är det frustrerande många krön som ska passeras innan vi väl når fram. Men rastskyddet ligger mysigt till.
Den sista biten fortsätter på gråberget, men ganska snart underlättas vandringen när gräsplättar och jordigt underlag ökar i proportion till stenarna. Snart är vi nere i Katterjåkk/Riksgränsen. Vi tar in på ett hotell och firar med middag och blir förstås glada av att vi får tillgång till en egen bastu i anslutning till hotellrummet!
Fortsätt läsa
Jag och ett gäng kompisar ska ut på tur i sommar. Här är det färdförslag som preliminärt gäller efter lite diskussioner om olika önskemål.
Tidsåtgång: 7 dagar.
Dag 1: Abisko – Abiskojaure (14 km)
Från Abisko tar vi, när vi stigit av tåget, Kungsleden upp till Abiskojaurestugorna. En lättvandrad dagstur längs med Abiskojocka, och en bra uppvärmning inför nästa dag.
Dag 2: Abiskojaure – Alesjaure (21 km)
Från Abiskojaure vandrar vi till Alesjaure. Ganska kort efter att vi lämnat Abiskojaurestugorna påbörjas en utdragen stigning upp i Alisvaggi. Snart lämnar vi fjällbjörken bakom oss och kliver upp i den storslagna fjällvärlden. Etappen är en av de längsta, men vyn in i Alisätnodalen gör den väl värd besväret. Vi kan också försöka pricka in båttransporten längs med Alisjavri som i så fall kan korta ned sträckan med 6 km. Väl framme väntar i vilket fall bastubad!
Dag 3: Alesjaure – Vistas (17 km)
Från Alesjaure avviker vi från Kungsleden och vandrar i Vistasvaggis högre norra partier. Vistasdalen är i detta parti dramatisk, med höga bergsväggar, tillhörandes de mer högalpina regionerna, som omgärdar den inledningsvis trånga passagen. Vistasvaggis jock bildar där dalen breder ut sig ett imponerande floddelta, och dalen, som präglas av grönska sida vid sida med snöklädda toppar, jämförs ofta med de speciella dalarna i Sarekområdet. Håll utkik efter älg!
Dag 4: Vistas – Nallo (9 km)
En lättare tur, som tar ca 3-4 timmar att vandra. Den präglas av en stigning in i en betydligt kargare värld. Längs vandringen i Stuor Reaiddarvaggi stiger vi meter för meter med höga bergsväggar på båda sidorna. Stugan är ingen likgiltig plats. Den ligger placerad i skärningspunkten i vad som är en vinkeldal, och från dess plats synes ingen naturlig horisont. Vi bor intill en imponerande bergsvägg som reser sig ca 800 meter rakt upp i skyn. Stugan beskrivs som den mest dramatiskt belägna i STF:s stuginformation.
Dag 5: Nallo – Sälka (10 km)
Från Nallo-stugan fortsätter vi uppåt, för att sedan vandra genom Stuor Reaiddarvaggis västra del. Det är en klassisk u-dal formad av istiden (som Lapp-porten). En relativt lättgången etapp som avslutas vid Sälkastugorna som ligger på Kungsleden. Vid Sälkastugorna finns en bastu.
Dag 6: Sälka – Tarfala (16 km)
Vår näst sista etapp blir sannolikt den mest krävande, men också den mest spektakulära. Från Sälka går vi ca 5 km på leden i sydlig riktning innan vi svänger upp i Guobirvaggi i riktning rakt in i Kebnekaisemassivet och de omkringliggande höga topparna. Vi kommer att se mycket sten, men också vandra längs med Guobirjavris glaciärsjö. Den tuffaste delen av etappen, som utgör en del av den s.k. trepassleden, går genom ett bergspass på ca 1 500 höjdmeter. Där passerar vi den mycket speciella Gaskkasjavri, även kallad Svarta sjön, innan vi tar oss ned i den högalpina Tarfaladalen längs med Giebnebakti-glaciärens sida (ej farlig vandring, finns inga sprickor där).
Dag 7: Tarfala – Nikkaluokta (20 km)
Efter att ha övernattat i Tarfalastugan så tar vi oss till avslutningsstationen i Nikkaluokta. Vi undviker att gå ned till den vältrafikerade Dag Hammarskiöld-leden, och tar istället vägen över en vidsträckt fjällplatå och banar oss en egen väg. Vandringen längs denna alternativa väg är något utdragen, men bjuder inte på några svårigheter utöver den inledande stigningen (som också ger oss en fantastisk utsikt över hela Tarfaladalen, och, om det är klart, över Kebnekaisemassivets östra delar, inklusive den storslagna isfalssglaciären).
Kommentarer om urvalet:
Vårt första urvalskriterium var att vi ville gå längs med övernattningsstugurna. Det kostar lite mer, men betyder att vi inte måste ta med tält och sovsäckar. Stugorna är också mycket trevliga platser, det är alltid välkomnande att komma fram till en stuga efter en dag i fjällen.
Det andra var att vi ville ha en blandning av upplevelser, som låter oss se olika delar av fjällen. Det framtagna turförslaget innebär vandring såväl längs med Kungsledens karaktärisetiska utdragna dalar, inblickar i storslagen vildmark och natur såsom i Vistas, besök upp i de karga högalpina regionerna präglade av påträngande och högresta toppar samt åtminstone en strapats där vi kommer riktigt nära den storslagna glaciärisen.
Längs med sträckan finns också möjligheter att korta ned färden, eller snabba på den, allt utifrån de behov som kan komma att uppstå. Om några av oss inte vara ute så länge, går det att fortsätta från Vistas direkt mot Nikkaluokta (förvisso en sträcka på 30 km, så då är det en god idé att börja tidigt). Vill man korta ned vandringen härifrån kan det vara en idé att ta med tält. De två kortare etapperna i Stuor Reaiddarvaggi kan också slås ihop till en om vi skulle vilja vinna tid. Den enda etappen som vi bör undvika vid dåligt väder, den som går från Sälka till Tarfala, kan också bytas ut: här kan vi i sådant fall fortsätta på Kungsleden mot Singi och Kebnekaise fjällstation.
Vindskyddet i Unna Räitavagge med Knivkammen i bakgrunden.
Nyligen hemkommen från en fantastisk vecka i Abisko- och Kebnekaisefjällen. Det var min första ensamvandring, och jag måste säga att jag stortrivdes med att helt bestämma eget tempo. Ensamheten när jag lämnade Abisko och Kungsleden bakom mig var först lite ångestfylld, men övergick snabbt i ett behagligt lugn. De två första dagarna mötte jag inte en människa under vandringen. Under den vecka som jag spenderade i fjällen denna gång hade jag åter över lag mycket fint väder. Det blev en minnesvärd upplevelse. Fotografiet ovan är taget från en av de vackraste platserna jag kom till under veckan. En samling bilder finns längre ned under denna post. Tyvärr blev många bilder mycket dåliga p.g.a. ett misstag i kamerainställningen. Förhoppningsvis uppskattas ändå urvalet.
Fortsätt läsa
På söndag är det dags. Då sätter jag mig på tåget för att bege mig ut på min första ensamvandring. Har bara småsaker kvar att införskaffa: ett paket med 10 st. Hilleberg squarepegs till tältet, ett par bläckpennor för dagboken jag tänkt föra och några påsar nyponsoppa. Sedan är packningen komplett. Har idag provat att packa väskan. Vikten känns behaglig. Har ju dragit ned vikten dryga 2 kg med det nya lättviktstältet.
Så här ser den preliminära färdplanen ut. Ex extradag inplanerad. Alternativt drar jag ut på vandringen mellan Abisko och Mårmastugan och låter den ta tre dagar istället för två. Beror lite på hur stark jag känner mig i början. Förutsättningen för att gå långt första dagen är hur som helst bra, tåget anländer innan lunchtid. Med lite intjänad tid där ligger jag bra till och behöver inte känna mig sressad när det är dags för mårmapasset och sedan Unna Räita och trepassleden, som är planens stora utmaningar. Om jag skulle komma till Tarfala redan på fredagen vore det inte dumt med en extradag där heller.
Måndag: Abisko – Ballinvaggi – Siellavaggi
Tisdag: Siellavaggi – Alesätno – Mårmastugan
Onsdag: Mårmastugan – Vistas
Torsdag: Vistas – Unna Räita
Fredag: Unna Räita – Tarfala
Lördag: Tarfala – Nikkaluokta
Söndag: Extradag
Måndag: Buss från Nikka till Kiruna kl.16.15
På väg upp mot fjället längs Abiskojaures jokk.
Prognosen på yr.no hade sagt regn, regn och åter regn. Med en försening av sommaren i fjällen på ca. 3 veckor skulle också betydliga mängder snö ligga kvar över 900 meters-gränsen, vilket omöjliggjorde de ursprungliga planerna på att gå trepassleden. Efter en överläggning som handlade om vi skulle skjuta upp vandringen till senare på sommaren, som resulterade i ett beslut om att vi skulle fullfölja, ställde vi in oss på det värsta. Själv införskadde jag vattensäkra packsäckar, och ett extra vattenskyddande golv till tältet innan jag mötte upp Maria, aka Bergsgeten, på tågperrongen lördagen 24 juni för att tillsammans sätta oss på tåget upp till Abisko. Fortsätt läsa
Här kommer ännu en till tillbakablick. Förra året vandrade jag och Eivor från Abisko fjällstation till Vakkotavare. Vi höll oss till Kungsleden med ett undantag. Vid Tjäktjastugan avvek vi från leden och gick över passet mot Nallo, där vi stannade en natt innan vi begav oss mot Sälka, där vi fortsatte på leden. Det var för övrigt den bit vi båda tyckte bäst om. Själva passet var en riktig kraftansträngning i sig; det var inte helt lätt att ta sig ned (ca 150 höjdmeter utgjordes av brant nedstigning på klippblock). Men det gick bra bara en tog det lite lugnt, och utsikten gjorde det värt besväret. Topparna runt Nallo är knivassa, närmare 2 000 meter höga, och skapar en otrolig stämning. Stugan ligger dessutom i en vinkeldal, och inne i ”vinkeln” syns ingen horisont åt något håll. Med höga branta bergväggar på alla sidor i den trånga dalgången, och med den vackra forsen från Reaiddájávri i u-dalen Stuor Reaiddávággi, kände vi att vi var på en mycket speciell plats. Eivors leende när hon sitter och vilar på en sten en bit upp längs med forsen talar sitt tydliga språk (se bild längre ned i denna post).
Annars var även vandringen i Alisvaggi, och etappen mellan Alesjaure-stugorna och Tjäktja, mycket vacker. När vi gick från Sälka till Kaitumjaure var det lite transportsträcka (lite grått och långt att gå). Riktigt vackert blev det sedan etappen Kaitumjaure till Teusajaure. Höstfärgerna var tydligt framträdande, och vi njöt av den storslagna utsikten. Sjöarna vid Kaitum och Teusa är för övrigt riktiga pärlor. Inte undra på att många fiskare återkommer dit. Vid Teusajaure fick vi en solnedgång vi sent ska glömma.
Sista etappen, från Teusajaure till Vakkotavare, hade vi dessvärre regnväder och dålig sikt. När vi sista dagen vaknade upp till strålande solsken kunde jag inte låta bli att gå upp på höjden vi dagen innan kommit ned ifrån för att skåda topparna i Stora Sjöfallets nationalpark på andra sidan Akkajaure. Här nedan ett litet urval av de bästa bilderna från turen. Klicka på dem för full storlek.
Här började vi. Vid Abisko Fjällstation. Fortsätt läsa
Japp, här kommer ännu en färdplan! Det är en variant på den andra, med en annan startpunkt. Planen är ett resultat av lite överväganden. Jag har läst lite mer litteratur om olika etapper i Abiskofjällen. Målet har hela tiden varit att hitta den vackraste och mest varierade turen. Nu tror jag att jag hittat den bästa!
Fjällvandring kan innebära att gå såväl i grönskande dalgångar med en rik och vacker växtlighet, men det kan också innebära högalpina miljöer i oerhört karga förhållanden där växtlighet, utöver viss mossa, helt saknas. Istället för en väg kantad av björk och ris så gäller istället blocksten, snölegor och glaciärsjöar. Det är en fantastiskt kontrastrik upplevelse att röra sig mellan de låg- och mellanalpina, respektive de högalpina miljöerna som bara kan beskrivas med superlativ. Det är det jag vill ”få till” för vår vecka i juni.
Ett annat beaktande, särskilt som jag fortfarande siktar på att vi ska gå den ”medelsvåra”/”ansträngande” trepassleden/jojoleden, är tidsåtgången. Vi kommer, förutsatt att vi börjar vandra på söndagen och reser tillbaka söndagen efter, att ha ett ganska tajt schema med färdplan 2. Och även om den inte alls är orealistisk, så är det bra om man kan få in en extra dag i schemat. Det har jag lyckats med i den här färdplanen. Det betyder att ett svängrum finns: Vid dåligt väder kan man stanna i tältet/stugan en dag, vid någon fin plats kan man stanna en dag och kanske göra en toppbestigning istället osv. Mer valfrihet helt enkelt.
Så, här är den nya preliminära färdplanen:
Söndag
Abisko fjällstation – Abiskojaure 14 km
Beskrivning: Sträckan, där Kungsleden börjar, tar sin utgångspunkt vid turiststationen, och passerar tidigt Abiskojåkkas utflöde (som skapat en fantastisk sprickravin i berggrunden genom vilken jokken forsar). Därefter är det lite av en transportsträcka, långsamt uppför i fjällskogen upp till sjön Abiskojaure, där det är läge att slå läger.
Måndag
Abiskojaure – Alesjaure 22 km
Beskrivning: Dagen börjar med en förlösande stigning upp i fjällmiljön. När skogen lämnas bakom en efter en brant stigning upp i dalgången Alisvaggi, så infinner sig en otrolig känsla. I guideböcker beskrivs etappen som en av de vackraste längs med Kungsleden. Efter att ha vandrat här förra året kan jag instämma. De 22 km kan kortas ned något om vi väljer att ta en båt över Alesjaure. Men det är lättvandrat. Stugan vid Alesjaures södra utlopp har för övrigt en finfin bastu!
Tisdag
Alesjaure – Vistasstugan 17 km
Beskrivning: Nu viker vi från Kungsleden och går ned i dalgången Vistasvaggi, som har beskrivits som otroligt vacker av många vandrare. Dalen grönskar, och i den rinner också Abiskofjällens största floddelta. Samtidigt är den omgiven av höga toppar som reser sig högt på sidorna. Vistasvaggi liknar mycket vissa av de för Sarekfjällen karaktäristiska områdena.
Onsdag
Vistasstugan – Unna Räita, via Nallostugan 16 km
Beskrivning: Nu är det dags att ta sig till startpunkten för trepassleden. Vi går först upp i Stuor Reaiddavaggi, en vinklad dalgång med Nallostugan i mittpunkten. Vi rör oss nu uppåt mot den högalpina miljön. Dalen är trång och på båda sidor reser sig höga bergväggar med imponerande stup. Nallos spetsiga topp utgör en blickpunkt som ger hela turen en otrolig inramning.
Vid Nallostugan tar vi lämpligen lunchrast och vilar lite. Här var jag förra året, men kom då från ett annat håll. Läget för stugan är speciellt, den ligger inträngd i en karg, ödslig och storslagen fjällmiljö. Toppar på 2000 meter med vassa kammar omger hela platsen. Samtidigt är det längre siktperspektivet stängt. Bergen och passet mot Tjäktja stänger synen mot de dalgångar som ligger utanför massivet, ingen naturlig horisont finns, något som skapar en känsla av att befinna sig i en egen värld. Vi befinner oss i hjärtat omgivet av höga fjällmassiv. Ingen likgiltig plats helt enkelt.
Efter att ha ätit fortsätter vi upp genom dalen, passerar en imponerande brant där jokken forsar ned vid sidan om stigen. Väl uppe svänger vi upp i Unna Reaiddavaggi. Enligt alla beskrivningar så är denna dal en fantastisk upplevelse, med massiva bergväggar i en ganska träng dal i en karg miljö. Stora glaciärer kantrar vägen, och vi passerar bl.a. en sjö på 1226 meters höjd. Efter en tids vandring kommer vi till en lämplig lägerplats, där tältet kan spännas upp och en mindre raststuga finns. Det här utgör utgångspunkten för trepassleden, och här slår vi lämpligen läger och samlar krafter.
Torsdag
Unna Räita – Tarfala (Trepassleden) 13 km
Beskrivning: Trepassleden tar oss genom tre pass (passager mellan fjälltoppar), via Kaskasavaggi och Guobirvagge till Tarfaladalen. Det är den mest ansträngande biten, med branta upp- och nedstigningar för att ta oss över kammarna. Räkna med att vi kommer att svettas mycket. Inte heller kommer det att gå fort. Men de storslagna utsikterna och den högalpina karga miljön kommer säkert att göra detta till en oförglömlig upplevelse.
Under den här etappen har vi anledning att ta det extra lugnt och försiktigt. Vi kommer inte att behöva klättra på bergväggar, men väl röra oss både upp och ned i branta terränger, ofta på klippblock. Det kommer förmodligen också att ligga kvar mycket snö på sina håll, vilket kan betyda att vi måste ta vissa omvägar beroende på hur snön ligger och är sammansatt (är den någorlunda packad kan man gå på den utan problem).
Vi kommer också att behöva ta regelbundna pauser för energiintag, och ta oss tid att reflektera taktiskt över val av riktningar. Det är inte alltid lätt att veta vart i en rasbrant det är bäst att stiga ned. Men vi behöver inte improvicera: När det kommer till den här etappen, som är lite legendarisk i vandringskretsar, så finns mycket erfarenhet beskriven. Jag kommer att ha med mig en utförlig beskrivning av de viktigaste valen.
Efter att ha passerat drakryggen, med utsikt mot Kebnekaises topp (och för övrigt sidan av berget där nedslagsplatsen för Herkulesplanet finns) så tar vi oss upp i sista passet, passerar Gaskkajavri (även kallad ”svartsjön”) och tar oss sedan ned i tarfaladalen längs med den storslagna isfallsglaciären. Vi kommer att gå tätt intill och stifta en nära bekantskap med de dramatiska sprickorna som präglar glaciärtungan .
Fredag
Tarfaladalen? Bestiga Kebnekaise?
Kanske stannar vi en dag i Tarfaladalen och gör en toppbestigning? Det här är Sveriges mest arktiska plats, och dessutom är det fantastiskt vackert med de stora glaciärerna mellan Kebnekaisemassivets toppar. Eftersom vi väl siktar på att resa hem på söndagen har vi lite tid över (om vi inte använt oss av den tidigare). Man kan då tänka sig att vi vandrar ned till Kebnekaises fjällstation (3-4 timmar bort), och kanske att vi gör en toppbestigning av just Kebnekaise (vilket är oproblematiskt, det går att vandra hela vägen upp via åtminstone en av lederna). Midnattssolen gör ju dessutom att vi kan göra lite som vi vill med tider.
Lördag
Mot Nikkaluokta genom vandring i dalen Laddjuvaggi. Omkring 22-24 km.
Det är nu vi lämnar fjällmiljön. Leden till Nikkaluokta är lättvandrad och avkopplande. Från Nikkaluokta går bussar till Kiruna.
Söndag
Hemresa från Kiruna.
Och så lite inspiration..
Pär Lindh har för övrigt tagit massvis med helt fantastiska fotografier som kan vara inspirerande. Kolla in dem här.
Fjällvandraren 