Anteckningar

Sommarens plan har reviderats. Vandringen i Padjelanta och Sulitelma får vänta, eftersom två av följeslagarna inte har tillräckligt med dagar. Istället blir det en kortare sträcka, de fyra etapperna mellan Kvikkjokk och Saltoluokta.

Sammanlagt är sträckan 75 km lång, och följer man stugorna blir det fyra etapper. Med närmare en vecka till förfogande blir det därmed tid över för vilodagar. En given avstickare är förstås toppturen upp till Skierfe från Aktse för att få utsikten över Rapadeltat.

En första tältplats skulle kunna vara vid sjön Stuor Dáhtá. Det kan nog vara klokt att inte ta hela etappen första dagen, utan spara på benen.

Att komma upp på kalfjället vid Bårddegiehtje och få vyn över Tjaktjajaure verkar vara en pärla. Hoppas på fint väder då!

Väl vid Saltoluokta kommer jag att fortsätta på egen hand, alternativt i sällskap av en mötande kompis. Vart jag/vi går är inte bestämt. Flera roliga alternativ finns att välja på. En tur in i Sarek ligger förstås nära till hands!

Nästa helg blir det en lite längre tur. Då ska jag och en kompis gå fem etapper på Sörmlandsleden. Att döma av etappbeskrivningarna är det inte vilka etapper som helst. Om jag förstått rätt kommer vi under större delen av turen inte att stöta på någon bebyggelse överhuvudtaget. Detta gäller åtminstone för lördagen, då vi planerar att gå över 30 km. Det verkar finnas en himla massa skog i den trakt vi söker oss till!

Vilken är då denna trakt? Det handlar om etapp 11-15 med start i Järna. ”Säg farväl till civilisationen” skriver Gunnar Andersson i sin guidebok apropå starten i Järna. Sedan ska ett väldigt skogs- och spricklandskap prägla större delen av färden, som bjuder på mycket vildmark med en historia av lite skogsavverkning. Vi kommer också gå förbi, och på, ett antal kolbäddar och passera resterna av gamla kolarkojor. Låter väldigt trevligt och spännande. Kommer givetvis att lägga upp en rapport med intryck och bilder därefter.

När mörkret sänker sig över staden och soltimmarna för hela den gångna månaden räknas på ena handens fingrar är det lätt att drömma sig bort till en annan plats – till fjällen. Vilken nästa tur blir vet jag inte, men jag har flera turer jag vill avverka de kommande åren. Här är listan.

Sarek med mera-tur: En tur jag planerat att genomföra med kompisen som inte blivit av. Tanken är att gå den klassisk turen genom Sarek genom Rapadalen och Ruohtesvagge. Vi har också tänkt att ansluta till Kungsleden vid Vakkotavare och därifrån gå till Nikkaluokta via Gavgulvaggi och Urttijavri.Med fiskestopp vid Teusa- och Kaitumjaure. En treveckorstur.

Padjelanta och Sulitelma: Med start i Kvickjokk och vandring till Terrakaisestugan, och därefter vidare mot Pieskehaure och runt Sulitelmamassivet. Sedan upp till Akkastugorna och båttransport till Ritsem.

Katterat – Ritsem: En tur som börjar vid tågstationen i Katterat och går söderut på Nordkalottleden. Efter Caihnavaggehytta är tanken att gå västerut vid Skoaddejavrihytta och sedan vidare mot Roysvatn. Avslut i Ritsem efter vandring på Gränsleden eller eventuellt via Akkastugorna.

Kvickjokk – Ammarnäs: En vandring på en del av Kungsleden som inte har några stugor lockar. Verkar vara en vacker tur med vandring i älvdlar och kombinerat med kalfjäll.

Ammarnäs – Hemavan: Den här turen har jag hört mycket gott om. Stugled som inte bör vara överdrivet trafickerad och en högalpin avslutning genom Syterskalet.

Island: Japp, en utlandstur hägrar också. Laugavegur – Islands svar på Kungsleden. Med start på höglandet vid Landmannalaugar och vandring söderut ned mot kusten. Avslut vid Thorsmörk. Skulle gärna slå två flugor i en smäll och ta en tur upp till Hornstrandirs naturreservat på Islands nordvästra hörn när vi ändå är i trakterna.

Så där. Väskan är packad. Tältpackningen med mat för 5-6 dagar gick ned i nya ryggan utan problem. Imorn går tåget vid halvåtta-tiden. I Mora hade jag tänkt fortsätta direkt till Grövelsjön, men eftersom kompisen blev kvar ytterligare några dagar i trakten stannar jag en dag extra för fiske i tjärnarna på Sollerön. Perfekt. Sedan vidare till vandringen, upp från Grövelsjön mot Rogen, sedan söderut i Femundsmarkas nationalpark. Återkommer med rapport här på bloggen när jag är hemkommen igen. God tur!

Snart dags! En dag kvar på jobbet. På lördag sätter vi oss på nattåget från Stockholm för avresa till Björkliden. Fantastisk känsla! Och väderprognosen ser fin ut.

Bara två veckor kvar nu, och det känns att det börjar närma sig. Särskilt idag, när jag och Hanna var och handlade prylar. För Hanna var handlade det om att skaffa sig grundutrustning. Under vår lilla shoppingrunda införskaffade hon ryggsäck, skaljacka, sovsäck, byxor och underställ.

Själv slog jag till på ett par Haglöfs Rugged Mountain Pant, utan konkurrens det mest robusta par byxor jag stött på. En rätt så rolig recenssion finns här.

Dom kan säkert bli lite varma, men känns bombsäkra, och det gillar jag. Att dom är väldigt sköna och följsamma gör inget heller. Valet gjorde jag efter att ha konsulterat andra entusiaster på Utsidan. Det finns så mycket att välja på i märkesdjungeln. Dessutom slog jag till på en underbar fleece-tröja.

Planen då: Vi drar upp till Björkliden, och därifrån till Låkktatjåkka. Vidare mot Kärkevagge. Sedan Abisojaure mot Unna Allakas och in i Norge. Men vi håller det ganska öppet, och drar dit lusten faller på. Vi har hela 13 dagar på oss. En idé är att gå till Lossivatnet och sedan en runda runt Storsteinsfjellet. Sen skulle jag gärna visa Vistasdalen för Hanna. Vi får se vilken väg det blir, valmöjligheterna är många.

När vi kommer tillbaka ska jag jobba två veckor innan nästa semesterperiod på tre veckor börjar. Planen var att fjällvandra även denna period, och den rutt som jag och kompisen Johan filat på känns som en riktig drömtur. Genom Sarek, till fiskesjöarna Teusajaure och Kaitumjaure, och över ett spännande fjällområde mellan Kaitumjaure och Nikkaluokta i vad Claes Grundsten beskrivit som ett landskap som liknar mongoliskt högland.

Dessvärre har Johan problem med vad som verkar vara en osedvanligt utdragen hjärnskakning, och i nuläget är det troligt att vi får ställa in planen. Men bra planer kan ju vänta tills rätt tillfälle så jag är inte bitter över det. Alternativt drar vi och tar någon lugnare tur, och jag har kollat lite på Arjeplogfjällen och den tur som går mellan Hemavan och Ammarnäs. Eller så hittar vi nåt ställe i Grövelsjötrakten och fiskar lite.

Leker med tanken på att kombinera en kortare och lite lättare tur med Johan med en vecka på egen hand också. Jag minns vandringen jag gjorde själv 2012 från Abisko till Nikkaluokta via Mårmapasset, Vistas, Räitavagge och jojoleden till Tarfala. Det var en fantastisk tur och en mycket stark upplevelse att vara på egen hand, ensam i det storslagna. Jag vet inte vart jag skulle vilja gå, men har lite olika idéer. Att gå i Sarek är en idé, en annan är Padjelanta och Sulitelma. Ytterligare en är att gå någon del av Norkalottleden, och då tänker jag framförallt på dom partier som ligger väster om Kungsleden (norra sträckningen mellan Abisko och Vakkotavare).

Har du nån rolig idé? Dela med dig!

Har just bokat en tvådagarstur med kajak i Roslagens skärgård med pappa och brorsan. Helgen 7-8 juni bär det av med utgångspunkt i Gräddö. Ska bli himla roligt detta. Dels för att det var länge sedan vi tre gjorde något tillsammans, dels för att det är första gången för oss alla som vi ger oss på att paddla kajak. Vi har även hyrt ett kupoltält för 3 pers, så när det är dags lär vi lägga kursen mot något av skären lite längre ut i skärgården och sikta på finfin klipptältning! Återkommer med en rapport om detta.

Så var de beställda. Tågbiljetterna med liggvagnsplats. Den första turen upp till Björkliden. Returbiljetten från Katterat. Upp på första första semesterlördagen i slutet av juni, och åter på fredagen ett par veckor senare. En långtur med 12 dagar i fjällen väntar. Det är fortfarande ett par månader dit, men när biljetterna bokats känns det att det närmar sig!

Antagligen blir det som planerat: Upp till Låktatjåkkostugan eller åtminstone upp en bit på Kalfjället under första dagen. Sedan vidare ned mot Kårsavagge, därifrån till Abiskojaure och sen mot Unna Allakas. Sedan in i Narviksfjällen. Kanske ett besök i Storsteinshytta, och en runda i Narviksfjällen. Vi får se vad vi känner för när vi är på plats. Hur som helst väntar en förhoppningsvis oförglömlig tur.

Den här sommaren kommer att bli en fantastisk vandringsupplevelse. I juni blir det en vecka på vulkanön La Gomera, och i början på augusti blir det vandring med ett kompisgäng i Kebnekaisefjällen. Dessutom planerar jag att tillsammans med min partner gå i Jämtlandsfjällen i mitten på juli.

En tanke har dessutom väckts inom mig att klämma in en veckas ensamvandring i Sarek. Sarek har lockat tidigare, men jag har inte ansett mig ha tillräcklig fjällvana för att ge mig på det tidigare. Nu tycker jag att jag är tillräckligt förberedd. Sedan min ensamtur över Mårma, Unna Räita och trepassleden förra sommaren vet jag vad det innebär att vandra ensam i obanad terräng. Och utrustningen jag har känns gedigen nog för att klara av Sarekväder. Tanken på att gå på tur i vad som betecknats som den främsta genuina vildmarken i norra Europa hägrar.

Mest handlar det så klart om upplevelsen: Sareks fjällområde ger intryck av att vara fantastiskt vackert. Fotografierna från nationalparken i Claes Grundstens Lappland min fjällvärld är sagolika. Rapadalen sedd ovanifrån platån vid dalens norra sida med floddeltat och de höga omkringliggande bergväggarna vittnar om näst intill obeskrivbar skönhet.

Sen är det så klart även utmaningen som lockar, vilket är förenat med en vilja att utvecklas som vandrare. I Sarek finns inga upptrampade leder, inte heller några stugor. Där måste vandraren göra mer aktiva val på vägen, ta sig fram utan hjälp av spångar och broar och vara väl förtrogen med sin utrustning. Det ställer större krav, men är också en del av tjusningen. Vi får se om det bär till Sarek redan i sommar. I en mening känns det redan som att jag är på väg.

Har nu beställt tågbiljetter, torrmat för hela veckan, läst på en hel del om min planerade rutt och väntar dessutom med spänning på att tältet ska anlända från USA.

Det är tydligt att Mårmapassets första brant, och uppstigningen från Unna Räita mellan Knivkammen och Pyramiden kommer att vara de tuffaste partierna. Beträffande Mårmapasset  verkar en allmän sanning vara att det är fördelaktigt att hålla lite österut i riktning mot passets östra topp (sett från nordsidan) för att undvika vanskliga blockhav som följer efter passkrönet.  För stigningen mellan Pyramiden och Knivkammen rekommenderar andra vandrare att antingen snedda på skrå över glaciären, som ska vara ofarlig att gå på om det finns snö på den, alternativt att gå längs med dess östra sida om den är för isig.

Just första biten över Mårmapasset är den jag inte kan undvika, utan att behöva göra ordentliga avsteg från hela planen. Då måste jag helt enkelt gå tillbaka för att ta mig mot Vistas på annat vis, vilket kräver ett par dagar extra. Trepassledens första backe kan jag, om jag skulle finna den för svår, skippa, och istället göra andra val för att komma in i Kaskasavagge, mot Tarfala.

Tältet verkar vara riktigt fint, men det kan bli aktuellt att införskaffa mer ordentliga tältpinnar, då de medföljande verkar rätt tunna. Får kolla på det. Hur som helst verkar det stormtåligt, och stort med tanke på den lilla vikten (1.25 kg). De flesta användare verkar nöjda, även om några fått kondensproblem och andra klagar på att det tar ett tag innan man lär sig att sätta upp tältet på ett bra och korrekt sätt.