Grövelsjön med omnejd

Grövelsjön är en kär plats för mig, det var här mina föräldrar visade mig fjällen när jag var liten. Då bodde vi i stugor nära fjällstationen. Jag minns dagsturerna upp på Sjöhöjden och Jakobshöjden. Inte minst den kittlande spänningen över möjligheten att stöta ihop med myskoxar, dessa istidsdjur som i ett litet antal ibland rör sig i området. Så skedde ej, men oj vad spännande det var när pappa berättade att vi – utifall att vi skulle bli jagade av en myskoxe – skulle springa nedför i backen, vilket myskoxarna tydligen är dåliga på!

Solnedgång efter att jag knallat upp på kalfjället, ett par kilometer efter Jakobshöjden.

Inledning
Att vandra på egen hand är en särskild upplevelse. Utan något som distraherar kan en i lugn och ro tänka färdigt. Storslagenheten i omgivningen gör att en känner sig liten och ödmjuk, men också självständig och stark, och det är en bra utgångspunkt för såväl reflektion som eftertanke. Till det tillkommer en stark upplevelse av omgivningarna, där inget står mellan en själv och den vidunderliga naturen. Det en närmast meditativ och emellanåt utmanande upplevelse, då en bara har sig själv, sina val, sin styrka och sitt eget psyke att förhålla dig till. Jag vet inte om det passar alla, men för mig är ensamvandringen godgörande för själen.

Vandringen jag förra veckan företog i Grövelsjön och runt Rogen vidare in i Norge och Femundsmarka nationalpark i Gränslandet bjöd redan inledningsvis på precis den utmaning som behövdes för att jag skulle hitta rätt stämningsläge för återstoden av turen. Fortsätt läsa →