Lill-Stensdalsfjället (Vijlåelkientjahke).
Det blev ytterligare en tur i sommar, och den här i lite mer lättillgängliga trakter. Tillsammans med min vän Sharon ägnade jag den sista semesterveckan åt vandring i Jämtlandsfjällen. Tillsammans tog vi oss an den s.k. Vålåfyrkanten, med utgångspunkt i Vålådalen som enkelt nås via tåg och anslutnings-taxi från Undersåkers tågstation. Fortsätt läsa
Start vid Katterat, tågstationen innan Narvik
Till slut blev det av. Jag har länge tänkt företa vandringen på Nordkalottledens sträckning mellan Katterat och Ritsem (via stugleden i gränslandet mellan Sverige och Norge via passet över Caihnavagge, förbi Skoaddejavrehytta och därefter Sitashyttan, Pauro och Röysvatn). Förra året var det nära, men då tvingades vi på reträtt redan efter ett par mil då min följeslagare Johan fick hälsoproblem.
Den här gången blev det en tur på egen hand, som alltid lite speciellt. Jag har varit ute flera gånger på egen hand, men inte så länge som denna gång. Jag hade planerat in 12 vandringsdagar (turen ligger på sammanlagt närmare 160 km). Jag gjorde det på 10 dagar, och under dessa stötte jag sammanlagt på väldigt få personer, och hade egentligen bara ett samtal (med två norska vandrare). Nu var det tidigt på säsongen, men överlag innebär den här sträckningen ganska få möten. Fortsätt läsa
Utsikt mot Akkamassivet, från Gränsleden.
Årets fjällvandring blev inte riktigt som planerat. Planen var ursprungligen att vandra i två veckor via Gränsleden upp mot Kateratt. Då min följeslagare fick problem med hälsan betydde det dessvärre att vi var tvungna att retirera efter att vi tagit oss ca 20 km in på Gränsleden. Fortsätt läsa
Campingplats någon kilometer norr om Inversnaid, Loch Lomond.
Vandringen på West Highland Way blev ett fint sommarminne. Det är en i stora drag njutbar vandring i ett väldigt tilltalande och varierat landskap. Vandringen är överlag enkel och skonsam, på landsvägar och stigar. Markeringarna är tydliga, och risken för att gå fel är minimal. Längs vägen finns åtskilliga pubar och flera campingplatser. Inte samma ödslighet som präglar delar av fjällkedjan här hemma, alltid nära till trafik osv, men väldigt trevligt på många sätt ändå. Fortsätt läsa
Gautelishytta. Vi passerar sjön Gautelisvatnet vid dess norra strand, men kommer inte att gå ned till stugan. Bilden är tagen av Christoph Strässler (Wikipedia).
I augusti blir det vandring i fjällen väster om höga Kungsleden längs med gränsen mot Norge. Med start i Katteratt på norska sidan en bit efter Abisko är målet att avsluta i Ritsem. Sammanlagt blir det omkring 155 km, och vi har 12 (alternativt 14) dagar på oss, vilket bör ge oss tillräckligt med tid för både fiske och toppbestigningar. Leden går längs med minst 22 sjöar, och om landskapet har jag hört mycket gott.
På en tågresa på väg mot fjällen träffade jag en gång en man som beskrev delar av området som ett fascinerande månlandskap, likt en bakplåt någon strött ut smulor över. En annan vandrare från Nya Zeeland som jag stötte på i Sarek förra året beskrev området kring Roysvatn som en av de vackraste platser han någonsin besökt.
Etapper:
Katteratt – Caihnavaggehytta 28 km
Caihnavaggehytta – Skoadajavrihytta 20 km
Skoadajavrihytta – Sitashyttene 19 km
Sitashyttene – Pauro 21 km
Pauro – Roysvatn 26 km
Roysvatn – Ritsem 41 km
(Alternativ: Roysvatn – Vájsáluokta 51 km)
Vårens första övernattningstur blev en som sent ska glömmas. Med väldigt vackra etapper och ett strålande väder tog vi oss an etapp 57-59, fast i omvänd ordning med start på etapp 59 i Näslandet och avslut vid Tullgarns slott.
Fortsätt läsa
Med maj månad kickstartade vandringssäsongen ordentligt. Förra helgen bar det ut med fackliga kamrater i postklubben på Sörmlandsleden tredje etapp mellan Albysjön i Tyresö och Tyresta by utanför Haninge/Handen. Det är en riktig pärla, och vädret var med oss. Fortsätt läsa
Sommarens vandringsplaner börjar så smått ta form, och idag bokade jag flygbiljetten till Glasgow. Målet är West Higland Way, och därefter Isle of Skye! West Higland Way är en vandringsled på 154.5 km som går i det skotska höglandet, bl.a. längs med Loch Lomond, en stor sötvattensjö.
Efter WHW möter jag upp tre vänner vid Fort William, avslutningen på leden där Storbritanniens högsta topp Ben Nevis ligger. Den ska vi bestiga, och därefter drar vi vidare i en bil upp till Isle of Skye och hänger där i tre dagar. Ser otroligt mycket fram mot att få se så mycket av Skottland på en gång. Det blir också skönt att kombinera en solovandring med sällskap mot slutet.
Ytterligare planer för sommarsemestern är i sin linda. En tvåveckorstur i svenska fjällen (förmodligen i Lappland) ligger på ritbordet, och eventuellt ytterligare någon tur. Så den här posten kommer nog uppdateras framöver. Fortsätt läsa
Det låter lite som en klyscha. Men att vandra på Island var väldigt speciellt. Jag och min återkommande följeslagare Hanna gick Hellismannaleid med start i Rjúpnavellir, och avslutade 10 dagar och 114 kilometer senare i Torsmörk. Hellismannaleid var, med undantag för första vandringsdagen (som mest bestod av öken) en riktig pärla. Häftiga askökenlandskap övergick successivt i allt grönare områden, med makalösa vyer.
När vi kom fram till Landmannalaugar, där vi gick vidare på Laugavegur mot vårt slutmål (motsvarar väl Islands version av höga Kungsleden) hade vi endast stött på fyra personer. Därefter var det betydligt fler som trängdes med oss på leden. Laugavegur var oerhört sevärt, med sina högalpina vulkaniska områden och gröna askdalar. Den här gången blir det inte mer text, jag låter istället de många bilderna tala för sig själva. Fortsätt läsa
Sagolikt vackert i Álggávagge.
I somras gjorde jag och Johan en tur i Padjelanta och Sarek. Med få vilodagar, krånglande utrustning och tufft väder blev det hela ett riktigt äventyr och en inte så liten prövning. I Padjelanta gick vi leden mot Sulitelma, för att sedan vika tillbaka österut mot Staloluokta. Därifrån fortsatte färden in mot Sarek mot Álggavágge. Via Álggavágge tog vi oss till Skarja och vidare ner i Rapadalen, för att gå den s.k. höga vägen i riktning mot Sitojaure och Saltoluokta. Vi hann se rätt mycket på den tiden, och trots en hel del utmaningar var behållningen mycket stor. Det är verkligen makalöst vackra trakter att vistas i. Fortsätt läsa
Fjällvandraren 