Corona-tider är för många lika med vandringstider. Jag har själv varit ute mycket mer än vanligt, och just den här våren står flera lite längre turer i sikte. Under påskhelgen genomförde jag en fyradagars vandring med kompisen Johan på Sörmlandsleden mellan Eskilstuna och Katrineholm, en tur på 76 km som jag varmt kan rekommendera! Fortsätt läsa
Läst igenom en gammal text på temat tips för dig som ska skaffa utrustning. Tycker att den står sig ganska bra, men har uppdaterat den något. Håll till godo, och kommentera gärna om det är något du tycker att något saknas!
Så du ska skaffa ny utrustning?
För er som ska införskaffa er första utrustning kommer här några tips. Att köpa den utrustning man behöver för fjällvandringen kan gå på en slant. Mycket kanske man kan låna av någon man känner, och det är en god idé. Om man inte kommer att vandra igen, eller inom överskådlig framtid, så är det ju dumt att köpa in en massa dyrt. Men vet du att det här är något du vill satsa på så är min rekommendation att man satsar på att införskaffa grejer med hög kvalitet. Fortsätt läsa
Har införskaffat en ny och lite varmare sovsäck för tressäsongsbruk, Marmot Sawtooth Regular. Målet är en säck som klarar turer med lite kallare nätter, för t.ex. vandringar i fjällen i september, eller i Stockholm året om. Marmot Sawtooth-säcken kompletterar en annan säck jag har, en lättviktssäck från Cumulus som klarar sig ner till omkring nollan. Sawtooth ska klara sig till omkring -9 grader (vilket förmodligen betyder omkring 5 minusgrader för mig, som är rätt frusen av mig).
Kort efter Akkastugan korsar leden Vuojatädno, en av de mest kraftfulla forsarna i trakten.
Så slutligen dags att ge sig på Padjelantaleden! Leden har legat där och väntat på mig i flera år nu, och efter att ha gått en del av sträckningen i samband med en vandring runt Sarek och Sulitelma som jag gjorde tillsammans med kompisen Johan 2016 (se här) blev det alltså läge i samband med årets sommarsemester. Fortsätt läsa
Lill-Stensdalsfjället (Vijlåelkientjahke).
Det blev ytterligare en tur i sommar, och den här i lite mer lättillgängliga trakter. Tillsammans med min vän Sharon ägnade jag den sista semesterveckan åt vandring i Jämtlandsfjällen. Tillsammans tog vi oss an den s.k. Vålåfyrkanten, med utgångspunkt i Vålådalen som enkelt nås via tåg och anslutnings-taxi från Undersåkers tågstation. Fortsätt läsa
Start vid Katterat, tågstationen innan Narvik
Till slut blev det av. Jag har länge tänkt företa vandringen på Nordkalottledens sträckning mellan Katterat och Ritsem (via stugleden i gränslandet mellan Sverige och Norge via passet över Caihnavagge, förbi Skoaddejavrehytta och därefter Sitashyttan, Pauro och Röysvatn). Förra året var det nära, men då tvingades vi på reträtt redan efter ett par mil då min följeslagare Johan fick hälsoproblem.
Den här gången blev det en tur på egen hand, som alltid lite speciellt. Jag har varit ute flera gånger på egen hand, men inte så länge som denna gång. Jag hade planerat in 12 vandringsdagar (turen ligger på sammanlagt närmare 160 km). Jag gjorde det på 10 dagar, och under dessa stötte jag sammanlagt på väldigt få personer, och hade egentligen bara ett samtal (med två norska vandrare). Nu var det tidigt på säsongen, men överlag innebär den här sträckningen ganska få möten. Fortsätt läsa
Utsikt mot Akkamassivet, från Gränsleden.
Årets fjällvandring blev inte riktigt som planerat. Planen var ursprungligen att vandra i två veckor via Gränsleden upp mot Kateratt. Då min följeslagare fick problem med hälsan betydde det dessvärre att vi var tvungna att retirera efter att vi tagit oss ca 20 km in på Gränsleden. Fortsätt läsa
Campingplats någon kilometer norr om Inversnaid, Loch Lomond.
Vandringen på West Highland Way blev ett fint sommarminne. Det är en i stora drag njutbar vandring i ett väldigt tilltalande och varierat landskap. Vandringen är överlag enkel och skonsam, på landsvägar och stigar. Markeringarna är tydliga, och risken för att gå fel är minimal. Längs vägen finns åtskilliga pubar och flera campingplatser. Inte samma ödslighet som präglar delar av fjällkedjan här hemma, alltid nära till trafik osv, men väldigt trevligt på många sätt ändå. Fortsätt läsa
Gautelishytta. Vi passerar sjön Gautelisvatnet vid dess norra strand, men kommer inte att gå ned till stugan. Bilden är tagen av Christoph Strässler (Wikipedia).
I augusti blir det vandring i fjällen väster om höga Kungsleden längs med gränsen mot Norge. Med start i Katteratt på norska sidan en bit efter Abisko är målet att avsluta i Ritsem. Sammanlagt blir det omkring 155 km, och vi har 12 (alternativt 14) dagar på oss, vilket bör ge oss tillräckligt med tid för både fiske och toppbestigningar. Leden går längs med minst 22 sjöar, och om landskapet har jag hört mycket gott.
På en tågresa på väg mot fjällen träffade jag en gång en man som beskrev delar av området som ett fascinerande månlandskap, likt en bakplåt någon strött ut smulor över. En annan vandrare från Nya Zeeland som jag stötte på i Sarek förra året beskrev området kring Roysvatn som en av de vackraste platser han någonsin besökt.
Etapper:
Katteratt – Caihnavaggehytta 28 km
Caihnavaggehytta – Skoadajavrihytta 20 km
Skoadajavrihytta – Sitashyttene 19 km
Sitashyttene – Pauro 21 km
Pauro – Roysvatn 26 km
Roysvatn – Ritsem 41 km
(Alternativ: Roysvatn – Vájsáluokta 51 km)
Vårens första övernattningstur blev en som sent ska glömmas. Med väldigt vackra etapper och ett strålande väder tog vi oss an etapp 57-59, fast i omvänd ordning med start på etapp 59 i Näslandet och avslut vid Tullgarns slott.
Fortsätt läsa
Fjällvandraren 